Alldeles vid husgaveln vid den gamla trädgårdsmästarbostaden vid Olofsfors bruk hittade jag de här fina gullvivorna.
En eldigt orange-flammig.
En mättat röd.
En orange.
De växte bland alla de vanliga gula och stack ut med sina kraftigare förger. Det var inte mycket planterat kring husen förr, inte ens här vid trädgårdsmästarbostaden. En dotter till en trädgårdsmästare på bruket berättar att de hade luktärtor under köksfönstret och så syrener. Så mycket mer fanns inte av blommor runt huset. Förutom gullvivorna då. Någon bärbuske kanske och någon enstaka ros. Här på tomten finns en pimpinellros, men den kan ha planterats senare.
Trädgårdsmästaren skötte om herrgårdsparkens planteringar och disponentfamiljens köksträdgård som låg på andra sidan ån från trädgårdsmästarbostaden. Köksträdgården låg väl synlig från huset så han kunde se om obehöriga var där. Det hände.
Köksträdgården levererade grönsaker till disponentfamiljen och i alla fall under slutet av 1940-talet och framåt även till mässen i Rundvik. Överskottet delades ut till arbetarna vid bruket.
Jag är mitt uppe i mitt examensarbete som ska handla just om köksträdgården vid Olofsfors bruk. Det går långsamt fram. Det finns inte mycket att gå på för en oerfaren, men lite händer varje vecka. Och det är roligt och spännande! Förhoppningsvis blir det klart någon gång i höst.
5 kommentarer:
Vilken spännande uppgift du har! Lycka till!/Anja
Ja, det är spännande. Jag har gjort några intervjuer med äldre som kommer ihåg köksträdgården och har fått roliga och spännande berättelser om vad som hände och hur det gick till på bruket.
Detta arbete ser vi fram emot!
Det var ett tag sen jag var därnere och tittade nu, får göra ett studiebesök i sommar ser jag. Lycka till med examensarbetet, det kommer att gå bra!
Bruket fyller 250 år i år och det är mer aktiviteter på gång än vanligt. Det är väl värt att åka hit och hälsa på.
Just nu blommar gamla pingstliljor nere i det som var köksträdgården. Det skulle vara kul att se hur köksträdgården såg ut när den var i bruk som mest. Det måste ha varit vackert förstår man av berättelserna.
Skicka en kommentar