Att anisisop var en chansning, det visste jag när jag köpte den. Jag trodde inte att den skulle överleva första vintern. Det gjorde den inte heller. Inte där jag först planterade den, men jag hade varit förutseende och strött ut frön från moderplantorna lite överallt och året därpå dök det upp fröplantor lite här och var. Det börjar bli några år sedan jag först planterade den nu, men den kommer snällt tillbaka. Inte alltid på samma plats, men den stannar kvar och hinner utvecklas bra de flesta år.
Anisisop har ett aromatiskt bladverk, men jag ger mig inte in på att beskriva doften. Just den här sorten, ‘Golden Jubilee’ har en rätt speciell bladfärg. Den är nästan lysande gul, men bilden ovan gör den inte riktigt rättvisa. Verkligen är mycket bättre. Färgen på blommorna bidrar till att förstärka färgprakten, men det är bladfärgen jag gillar mest. Hos mig blir den 60 – 70 cm hög och börjar visa knoppar från mitten av juli.
Såhär ser knopparna ut på nära håll.