Krukparad

Gamla blomkrukor har de senaste 10 åren närmast varit en besatthet. Glaserade modeller med reliefmönster har varit mina favoriter. Jag har köpt det mesta jag hittat som varit billigt nog och inte sällan har de haft sprickor. Jag använder dem flitigt och med tiden slits de rätt bra och går sönder gör de ibland också. Jag har ett lager i källaren så det finns nästan alltid en bra modell om jag behöver plantera om något. Nu i veckan minskade lagret något när jag planterade om pelargonsticklingar och tog ut till stugan.

Den oglaserade och den gula med “fjäll” kallas Wasa. Den ljusgröna närmast efter den oglaserade tror jag heter Ann. Den ljusgula efter den heter Gunilla. Alla kommer från Upsala-Ekeby. De gjorde massor av fina blomkrukor.

 

Det är inte enbart enfärgade krukor och krukor från Upsala-Ekeby som slinker igenom. De här två med ormbunksblad från Steninge hittade jag för en spottstyver i Östersund för några år sedan.

Inköpen har kommit av sig lite de senaste åren då jag pluggat, men nu när jag flyttat hem igen lär det nog bli svårt att låta bli om det dyker upp gamla fina krukor. Jag skulle behöva några lite större modeller…

Dagens dukning med Picknick och Spisa Ribb

Ibland köper jag saker för att de är fina (och billiga), men vet egentligen inte vad jag ska använda dem till.  Med de här små krustadformarna, som hör till Marianne Westmans servis Picknick, var det just så. Vi har nästan inga andra Picknick-delar förutom någon skål, men de var billiga, så jag slog till. De är fina att se på, men vad ska man ha dem till? De har sått i stort sett oanvända.

Fram till ikväll vill säga. Att ställa en muffin i varje känns kanske lite krystat, men man får ju i alla fall användning för dem.

De funkade rätt bra tillsammans med Stig Lindbergs Spisa Ribb. Det är synd bara att Pickninck är ömtåligt och lätt krackelerar. Man får tänka sig för så det inte blir fett- och färgfläckar i godset.

Muffinsreceptet kom från Sju sorters kakor. Muffins med frukt heter de. I smeten lägger man syltade apelsinskal och russin.

Muffins med frukt ca 12 stora muffins

125 g smör
2 dl socker
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
3 msk finhackade syltade apelsinskal
1 dl russin
4½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1½ dl grädde eller mjölk

Rör smör och socker pösigt. Tillsätt ett ägg i taget under omrörning.
Blanda vaniljsocker, frukt, mjöl och bakpulver
Rör ner det i äggsmeten omväxlande med vätskan.
Fyll formarna med hjälp av två skedar.

Grädda i nedre delen av ugnen i 175 graders värme i ca 25 min.

Umedalen Spa

Parken som hör till Umedalen Spa verkar inte användas så flitigt av spabesökarna. Det är synd. Bitvis är parken stram och återhållen och bitvis oändligt romantisk. Bäst är den när den är båda samtidigt. Ulf Nordfjell som ritat parken är verkligen en mästare.

Jag hoppas att det var tänkt såhär från början, men tanken slår en att det kanske är misskötsel som gjort att maskrosorna fått fritt spelrum. Hur det än är med den saken var det väldigt vackert. En en enorm stålkantad rektangel omgärdad av grus och strama häckar, full med böljande gräs, smörblommor och maskrosbollar. Mitt i gräsrektangeln står en fullvuxen lärk.

Åk dit och titta innan maskrosbollarna är borta.

Jag har skrivit om samma alliumbollar tidigare, men de finns överallt och de är verkligen storslaget vackra. Här på Umedalen Spa växer de i hundratal uppblandade med lysande vita tulpaner.

Det ska bli spännande att se vad som tar vid när alliumbollarna blommat över.

Stramt är det på många ställen i parken. Här är det extra effektfullt med en spikrak björkrad som gränsmarkering där parken tar slut.

Det finns mycket mer att titta på också, men det kanske blir mer om det en annan gång.

Ett spabesök här är inte komplett om man inte varit ute i parken.

Dagens dukning med Emilia

Nu på sommaren äter vi frukost på balkongen så ofta det går och i helgen har det varit förvånansvärt varmt för att vara midsommar. Det är ju inte alltid man orkar anstränga sig, men igår kändes det rätt att duka med Emilia från Arabia. Dekoren har Raija Uosikkinen ritat.

Vanligtvis är dekoren svart, men de här kopparna, som jag tror är chokladkoppar har violett dekor. Jag har hittat dem på loppis i Hörnefors för flera år sedan. De kostade 25 kr styck. Ett fyndpris.

Eftersom de är tänkta för choklad fick det bli choklad till frukosten. Stig Lindbergs minsta kanna i Terma-serien blev alldeles lagom att servera ur.

Det har blivit sommar på riktigt här nu. Det blommar syrener, hundkex och midsommarblomster och på balkongen har det växt till sig bra i lådor och krukor. Det är skönt att det äntligen är sommar.

Trädgårdsbesök

Häromdagen var jag på trädgårdsbesök här i stan. Det var något alldeles särskilt. Det är sällan man ser så många ovanliga och välmående växter på ett och samma ställe.

Allium victoralis, segerlök är en vitblommande allium med bladverk som inte vissnar ner och håller säsongen ut. Den har vackert frodigt bladverk, vacker knoppsättning och vackra blommor. Här är den fortfarande i knopp.

I fogarna mellan stenarna växte stora rosetter Lewisia i olika färger. De var frösådda på plats och bara de med störst och vackrast blommor sparades.

Vilken Hosta det här är frågade jag inte, men vacker var den i kvällsljuset med sina gulkantade blad.

Acer shirasawanum 'Jordan', shirasawalönn, verkade trivas bara fint. Sorten ska växa snabbare och bli större än arten.

Den här kombinationen av knallblå Gentiana angustifolia ‘Frei’ och en rödbladig Heuchera, alunrot, var häftig.

En stor grupp vita doftande vipprams, Smilacina racemosa lyste upp i en halvskuggig del av trädgården.

De vita blommorna i mitten är Anemone narcissiflora, narcissanemon. Hostan i förgrunden är okänd.

Lite diskret vid sidan av gången upp till huset växte Trillium chloropetalum. Först såg jag den inte, men sedan var det svårt att sluta titta.

Trevlig midsommar!

Nattens drottning

Ikväll när jag kom hem från jobbet luktade det blomma i hela köket. Jag begrep inte varifrån det kom och gick och letade. Vid fönstret luktade det mer. Då först fattade jag. Nattens drottning, Selenicereus grandiflorus hade slagit ut.

Det är allra första gången den blommar. Jag har haft plantan sedan 2007 och vattnat, gött och väntat. Den har vuxit sisådär och plantan ser rätt torr och trist ut där den hängt i fönstret. Idag är allt förlåtet.

Blomman är 20 cm i diameter och doftar himmelskt gott. Här hos mig hänger den i ett söderfönster och jag glömmer bort at vattna den emellanåt. På vintern blir det lite svalare i fönstret, men knappast under 15 grader. Det verkar funka ändå.

Imorgon när jag kliver upp igen kommer blomman att ha vissnat. Då får jag vänta tills nästa år igen. Jag längtar redan.

Hibiskuspremiär

Äntligen! Igår slog den ut. Än så länge bara en enda blomma, men fler är på väg. Färgen är sidenskimrande rosa och blomman blir nästan 15 cm i diameter. Blommar gör den konstant, bara den får vatten och näring och tillräckligt med ljus. Här hos mig står den i ett österfönster. Det skulle vara kul att ha ett sortnamn på den.

Den här hibiskusen är den blomvilligaste jag har. Moderplantan har jag inte kvar eftersom en blev för stor och fick inte plats längre, men jag tog sticklingar av den innan den gavs bort.

Det har funnits en hel del hibiskusar här hemma, men nu när vi flyttat till en visserligen större lägenhet, men med sämre blomfönster har jag gett bort de flesta. Det är bara de minst ljuskrävande som funkar här och denna är en av dem. En annan är Hibiscus schizopetalus.

Balkongblommor

Förra veckan planterades det på balkongen och nu har det börjat växa till sig. Förra året var temat skirt och ängslikt, men i år blev det mer robust och färgstarkt.

Det är skuggigt på balkongen mest hela dagen, så de mest ljuskrävande sommarblommorna fungerar inte. Jag har haft svårt för begonior, men i år var det dags att testa. Än så länge gillar jag det. Det fick bli karamellrosa knölbegonia med mörka blad och märkligt violett Bacopa.

Färgkombinationen är rätt läskig, men jag gillar att det skär sig och att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka. Det är inte snällt mot ögat.

Däremot tror jag att jag ska leta upp en tredje växt som komplement. Kanske ett lågt gräs för att mjuka upp det hela något. Enbart begonia och bacopa känns lite platt.

Smörrebrödsbricka

Ibland känns det som man flyttats till en annan tid. När allt var dukat och klart och Anders färdig med smörrebröden och de var framställda på bordet var det som att tiden stannat någonstans kring 1950.

Servisen Grand från Upsala-Ekeby gillar jag mycket trots att den är ömtålig och ofta blir krackelerad och skadad. Besticken Thebe är också favoriter som jag skrivit om förut.

 

Inspirationen  till smörrebröden kom från Smörgåsar och kalla rätter på danskt sätt av Asta Bang och Edith Rode från 1948. Den är roligt skriven och bland annat kan man läsa: “Räkornas fina arom av havsluft gör kryddor överflödiga. Även det neutrala salladsblad som man annars kan garnera de flesta smörgåsar med är rätt onödigt till dessa delikata skaldjur. En del tycker om att strö litet peppar på räkorna och det är givetvis deras ensak. Det är ungefär som att stänka parfym på ett spädbarn.”

 

Färplanscherna är många och skoj att titta på.

Försommarfint

En cykeltur efter jobbet kan man behöva. Turen gick till Hedlundadungens rosarium. Har du aldrig hört talas om det är det inte så konstigt. Det ligger ganska anonymt strax bakom Nolia-hallarna i Umeå. Just i år verkar inte rosorna bli så fina och många har nästan försvunnit helt.

Däremot finns det en del annat att titta på. Kirgislök i olika kombinationer till exempel. Löjtnantshjärta och kirgislök var spännande ihop både färg- och formmässigt. Inte så tokigt.

En annan kombination i samma rabatt var Tulipa ‘Queen of Night’ och samma kirgislök. Det var också snyggt, särskilt i motljus. Vill man se det live får man sno sig på. Tulpanerna blommar över närsomhelst.

På väg hem hittade jag rosenkvitten i blom i Vänortsparken. Det är en tjusig buske full med blommor, men en aning risig andra tider på säsongen. Det ska bli kul att se i höst om det blir några frukter. De doftar sagolikt gott när de mognar.

Köttfärg och sammetslyster

För nästan en månad sedan skrev jag om den förra gången, men då visste jag inte vilken färg den skulle få. Nu har den den visat att den varken är lila eller orange, utan köttfärgad.

Jag vet inte om jag skulle kalla färgen vacker, men intressant var den i alla fall. En annan intressant sak var att den aldrig riktigt slog ut. Den behöll sin knoppform länge, länge och vissnade sedan utan att öppna sig och vissnade sedan. Eller så hann jag aldrig se den när den var utslagen. Nästa år kanske.

Samtidigt med den köttfärgade blommade en betydligt elegantare blomma. Hoya ischnopus blommar med klasar av sammetsstjärnor i sämskskinnsgult. De är otroligt vackra. Den är lätt att sköta och tål att torka ut då och då, även om den naturligtvis mår bättre av att slippa. Min planta slingrar fritt i fönstret, men har inte blivit våldsamt stor. Den här porslinsblomman har inget svenskt namn vad jag vet, men trevlig är den.

Överraskningar

När man har mycket att göra är det välgörande med trevliga överraskningar. Igår blev det till och med två.

 

Phalaenopsis mariae började blomma. Blommorna är inte stora, men vackra. Färgkontrasterna gillar jag också, rosa och brunt ihop. Svår att sköta är den inte heller. Den får vatten och näring lite då och då, mer verkar den inte kräva för att blomma. Det kommer inte blommor hela tiden, men någon gång per år.

Jag har börjat sommarjobba på mitt gamla jobb och igår kväll när jag kom hem rätt sent fanns det kvällsfika i form av två sorters smörrebröd serverade på balkongen. Gott!

Prunus tenella ‘Fire Hill’

Just nu blommar den som mest. Om en vecka finns troligtvis inget kvar av blomningen och busken kliver tillbaka till nästa år igen. Dvärgmandel, Prunus tenella ‘Fire Hill’ är värd att planteras trots en korta blomningen. Den delar den ju för övrigt med ganska många andra i plommonsläktet, hägg till exempel.

Busken blir ca en meter hög, men de på bilden är bara en knapp halvmeter höga. De är planterade vid Umeå Östra för bara något år sedan och har inte hunnit bli högre. Än så länge i alla fall. Det verkar ha klarat vintrarna här uppe bra och det är ju lovande eftersom det här både är en vacker och användbar buske. Den ska vara härdig till zon V. I och med att den inte blir så hög kan den gärna planteras in i rabatter tillsammans med perenner. Prunus tenella har en tendens att skjuta rotskott, men det ska inte sorten ‘Fire Hill’ göra.

 

Här vid Umeå Östra har man kostat på ganska mycket och fyllt hela området kring den gamla bäcken med buskar och perenner. Tyvärr har man planterat i någon typ av markduk, som är ohyggligt ful och skämmer utseendet rejält. De buskar som tar lite tid på sig för att växa till har fått en brunaktig, skrynklig och illa fastsatt markduk som bakgrund. Det är tur att markduken gick att klippa bort ur fotona och att dvärgmandeln blommar så överdådigt att man glömmer den lite…

För en dryg vecka sedan var buskarna fulla med knopp. Även det var en vacker syn.

Fler inlägg från Umeå Östra finns här, här och här

Vid stugväggen

Äntligen har det börjat hända saker även ute i stugan. Om den här bilden var representativ för hela trädgården där skulle jag vara väldigt nöjd, men jag är ganska tillfreds med att i alla fall en rabatt börjar komma i ordning.

I höst ska jag fylla på med ännu fler Tulipa ‘Princess Irene’ (de orangea) och Tulipa humlilis, violtulpan. Om man tittar noga ser man blå pärlhyacinter också. Det ska det också bli fler av i samma rabatt. Jag gillar färgkrocken. Guldkavlen, Alopecurus pratensis 'Aureovariegatus' hjälper också till med färgspraket. Temat fortsäter hela säsongen och senare kommer rosen ‘Louise Odier’, orange kaprifol, aprikosa sommarvivor, kraftigt rosa astilbe, jättedaggkåpa, brandliljor och orange brokfingerört. Bland annat.

Idag har vi satt måbärshäck ute vid stugan. Äntligen börjar det hända saker där, men det kommer att dröja länge än innan det blir ordentlig fason på tomten. Fortsättning följer.

Nu blommar löken

I Östra Tunhem har sommaren kommit en bra bit längre än i Umeå. Kirgislöken blommar för fullt här. Det har kommit massor av lila bollar bland ljusblå förgätmigej och maskrosbollar. Ibland är oavsiktliga kombinationer oslagbart vackra och i motljus förstärks effekten ännu mer.

I helgen vilar jag upp mig. Jag har lekt trädgårdsmästare i Östra Tunhem och grävt potatisland, satt potatis, planterat bönor, flitiga lisor och gladioler. Men jag har inte jobbat själv såklart. Dirigenter har de bofasta varit och vi har jobbat tillsammans, bollat idéer och sedan utfört.

Rosorna har börjat blomma så smått här. Kinesisk gulros är en av de första och blommar bara en kort tid innan den kliver tillbaka och nästan försvinner igen, men just nu är den helt översållad med blommor. Nya slår ut och gamla kronblad faller till marken. 

Blomman är inte stor och den doftar inte mycket, men den är söt och färgen är ljus och trevlig.

Den här jätten är också som finast just nu. Det är enligt uppgift en hybrid mellan bergros, Rosa pendulina och pimpinellros, Rosa spinosissima. Den kallas ‘Professor Fagerlind’ efter upphovsmannen, som jobbade vid Bergianska trädgården. De berättar för mig i Östra Tunhem att han roade sig med att göra en hel del egna korsningar varav den här bara är en. I en annan del av trädgården finns en ros med liknande växtsätt, men med kraftigt röda blommor med dragning åt blått. Den har vad jag vet inget namn, men verkar var en bra sort den med. Blomman verkar inte blekna när den åldras.

‘Professor Fagerlind’ skickar ut långa bågade grenar på vilka blommorna sitter tätt, som på girlanger.
Nu är helgen slut och jag är lagom trött, men ändå utvilad. Imorgon börjar veckan igen och då fortsätter jag med att försöka ta reda på ännu mer om köksträdgården vid Olofsfors bruk.

Kvarglömda blommor

Just nu går livet fortare än jag. Det grönskar för fort trots det svala vädret och terminen går för fort. Nästa vecka är sista veckan på terminen, men examensarbetet rullar på alldeles för långsamt. Allt tar mer tid än jag tänkt. Att gå igenom en arkivförteckning kan till exempel ta en hel förmiddag om man ska vara noggrann och det ska man ju.

Det är tur att platsen jag undersöker visar sig från sin bästa sida just nu. I den gamla köksträdgården vid Olofsfors bruk finns det en fortfarande en del växter kvar trots att det slutade odlas i större skala där i början på 1960-talet. Pingstliljor finns det en stor rugge kvar av till exempel. Några påskliljor bland alla pingstliljor finns också, men de syns inte på bilden.

Förgätmigej har börjat slå ut lite överallt. Det ska finnas vita bland de blå har en av de jag intervjuat om trädgården berättat. De får jag hålla utkik efter. Det dyker upp nya växter hela tiden så det gäller att besöka platsen ofta med kameran. Jag vill ju inte missa något fint.

Den här röda gullvivan höll jag på att missa. Det fanns bara en enda planta och jag kan vara glad att den blommar en aning senare än de vanliga annars hade jag missat den. Att den är kvar från den gamla köksträdgården behöver jag nog inte tveka om.
Nu väntar jag på att lupiner och toppklockor ska fylla hela backen med blommor. Innan dess hoppas jag att jag ska ha hunnit ikapp med tiden.