Lunch i all svårighet

Den senaste tiden har jag känt mig håglös och oinspirerad. Allt det där jag borde göra har blivit liggande. Jag har egentligen inte haft någon anledning, men ibland är det så. Fast livet fortsätter ju ändå och man får göra det man kan av det. Idag är det grått och trist, men det är ljust ute och i köket är det extra ljust. Det gjorde lite skillnad. Och man måste ju äta även om det bara finns rester.

Så sagt och gjort. Det fick bli rester till lunch. Gårdagens vegostacos var inte så dumt att göra restmat på. Det fanns kvar både champinjoner och lök och annat bra. Det fick bli pasta. Lotus Gul passade till duken och Ingegerd Råmans glas ur Lilla servisen var det längesedan jag ens tittade på så de fick vara med de med. Sallad ur fugaskålar är gott. Det fanns en kruka med pärlhyacinter också och sedan var det klart. Det känns redan lite bättre.

Ur led är tidlösan

Den 5 januari borde marken längs Västerbottenskusten vara täckt med snö. I alla fall borde all växtlighet ha frusit bort och vintrat in. Så icke i år. Vi har inte varit ute i stugan på över en månad och det var en överraskning att se att det inte vissnat mer, utan istället blommade mer.

 

När vi åkte sist fanns det knappt en antydan till knopp på tidlösan. Nu fanns det två. I januari. Tidlösan gör sannerligen skäl för sitt namn.