Månadens favoritväxt: Phalenopsis mariae

Jag är sent ute även denna månad. Det är för svårt att bestämma sig. Än så länge finns inte mycket som blommar och är vackert utomhus i min trädgård, men förhoppningsvis är april den sista månaden på ett bra tag med bara krukväxter som favoritväxt.

Phalaenopsis mariae är en söt liten orkidé som varken tar mycket plats eller är särskilt svårskött. Jag vattnar den när jag kommer ihåg och den får så mycket ljus jag kan ge utan att den står i direkt solljus. Det verkar den acceptera och blommar regelbundet, men inte jämt. Är man lite mer noga med vattning och luftfuktighet kan den nog blomma betydligt oftare. Varje blomma är ca 3 cm vida och fantastiskt vackra på nära håll.

Hippeastrum ‘Sumatra’

Det här är nog den sista amaryllisen för våren. Nu när de flesta amaryllisar har blommat över och börjat samla på sig näring inför nästa blomning visar sig ‘Sumatra’ från sin allra bästa sida. Den har inte så många klockor i år och bara en stängel, men färgen slår det mesta; till och med stjälken är dekorativ med en röd ton mot basen.

Den har inte börjat producera blad än, men den brukar växa på bra och ge flera sidolökar varje år. Just nu medan den blommar står den framme i biblioteket, men snart flyttar den tillbaka in i arbetsrummet. Utan blommor är den långt ifrån så iögonenfallande som den är nu.

Månadens favoritväxt: Chirita tamiana

Vintern är verkligen inte slut än här uppe och ute finns det inte mycket som vaknat än. På fönsterbrädorna här hemma har det däremot börjat växa och spira. Bland annat har Chirita tamiana slagit ut för första gången i år.

Det här är en liten växt som passar vilken fönsterbräda som helst. Mitt exemplar är ganska gammalt, men är ändå inte mer än knappt 15 cm högt. Varje blomma är ca 2 cm vid.

Om skötseln finns inte mycket att säga. Vatten och näring under växtperioden och en omplantering då och då är allt den kräver. I mina fönster blir det mellan 16-20 grader varmt om vintern och det verkar passa den alldeles utmärkt. Mellan varje blomning vilar den ett tag innan den kommer med en ny stängel.

Ett alternativt namn är Primulina tamiana, men på Skud heter den fortfarande Chirita tamiana.

Exotisk färg

Nu börjar amaryllisarna vakna så smått. Några har inte visat några knoppar än, men andra är en bra bit på väg till blomning. Den här slog ut för några dagar sedan. ‘Exotica’ heter sorten.

Vad man ska kall färgen vet jag inte. På bild blir den hudfärgad, i verkligheten har den orangerosa nerver mot grönvit bakgrund. Nästan som fruktsorbet ser färgen ut. Nog är det exotiskt så det förslår. Som med så mycket annat är den mycket bättre i verkligheten.

Hos mig beter den sig som den ska och växer bra och frodigt sommaren igenom och den hinner nästan alltid samla på sig så mycket näring att den orkar blomma. Det tackar jag för.

Nya året börjar bra

Knappt har det nya året börjat förrän det börjar hända saker i krukorna. Amaryllisen ‘Alfresco’ blommade visserligen redan på nyårsafton, men öppnade sig inte helt förrän igår.

‘Alfresco’ är ny för mig i år, även om jag sett den i butikerna. Den doftar dessutom. Det är inte en stark doft, men den finns där och det doftar kryddigt på något sätt. Grönt och kryddigt. Det ska bli kul att se om den orkar fortsätta att växa och blomma.

En överraskning fanns i det här torra fnaset. Inte bara en blomknopp, utan två!. Den syns om man kikar noga. Den här amaryllisen har hängt med i flera år och den växer och blommar snällt varje år. Det är inte alldeles själklart att amaryllis vill fortsätta växa och blomma igen. Vissa sorter bara tynar och dör hur man än pysslar med dem och vissa sorter är hur lättskötta som helst. Vad det beror på är svårt att säga, men jag får för mig att det ibland beror på virussjukdomar som plantan bär på redan när man köper löken. Den här heter ‘Exotica’ och hör alltså till de lättskötta. Det är nu i januari och framåt som den riktiga och egentliga amaryllistiden börjar.

Den verkliga överraskningen var den här hibiskusen. Jag har visserligen sett knoppen växa och bli större, men det är ju fortfarande ganska mörkt ute och hibiskusar kräver i regel en hel del ljus för att orka blomma, så jag trodde inte att den skulle klara av att slå ut. Kanske firar den att ljuset faktiskt är på väg tillbaka. Det märks en lite skillnad redan inbillar jag mig.

God fortsättning på det nya året!

En kvällsbild

Vid vedboden står en balja med pelargoner och rosenskära. För någon vecka sedan lyste kvällssolen upp så att pelargonerna glödde. Jag gissar att pelargonen heter ‘Frank Headley’.

Fjäderhibiskus igen

Jag har visat den förut, men jag kan inte låta bli att visa den igen. Det här är min absoluta favorit bland hibiskusar. Den är kinkig och blommar bara enstaka blommor ibland hos mig, men vad gör väl det? Den är finast av dem alla.

Just i år har den varit ovanligt generös med blommor hos mig. Det har kommit hela tre (!) blommor sedan årsskiftet…

Nattens drottning

Ikväll när jag kom hem från jobbet luktade det blomma i hela köket. Jag begrep inte varifrån det kom och gick och letade. Vid fönstret luktade det mer. Då först fattade jag. Nattens drottning, Selenicereus grandiflorus hade slagit ut.

Det är allra första gången den blommar. Jag har haft plantan sedan 2007 och vattnat, gött och väntat. Den har vuxit sisådär och plantan ser rätt torr och trist ut där den hängt i fönstret. Idag är allt förlåtet.

Blomman är 20 cm i diameter och doftar himmelskt gott. Här hos mig hänger den i ett söderfönster och jag glömmer bort at vattna den emellanåt. På vintern blir det lite svalare i fönstret, men knappast under 15 grader. Det verkar funka ändå.

Imorgon när jag kliver upp igen kommer blomman att ha vissnat. Då får jag vänta tills nästa år igen. Jag längtar redan.

Hibiskuspremiär

Äntligen! Igår slog den ut. Än så länge bara en enda blomma, men fler är på väg. Färgen är sidenskimrande rosa och blomman blir nästan 15 cm i diameter. Blommar gör den konstant, bara den får vatten och näring och tillräckligt med ljus. Här hos mig står den i ett österfönster. Det skulle vara kul att ha ett sortnamn på den.

Den här hibiskusen är den blomvilligaste jag har. Moderplantan har jag inte kvar eftersom en blev för stor och fick inte plats längre, men jag tog sticklingar av den innan den gavs bort.

Det har funnits en hel del hibiskusar här hemma, men nu när vi flyttat till en visserligen större lägenhet, men med sämre blomfönster har jag gett bort de flesta. Det är bara de minst ljuskrävande som funkar här och denna är en av dem. En annan är Hibiscus schizopetalus.

Köttfärg och sammetslyster

För nästan en månad sedan skrev jag om den förra gången, men då visste jag inte vilken färg den skulle få. Nu har den den visat att den varken är lila eller orange, utan köttfärgad.

Jag vet inte om jag skulle kalla färgen vacker, men intressant var den i alla fall. En annan intressant sak var att den aldrig riktigt slog ut. Den behöll sin knoppform länge, länge och vissnade sedan utan att öppna sig och vissnade sedan. Eller så hann jag aldrig se den när den var utslagen. Nästa år kanske.

Samtidigt med den köttfärgade blommade en betydligt elegantare blomma. Hoya ischnopus blommar med klasar av sammetsstjärnor i sämskskinnsgult. De är otroligt vackra. Den är lätt att sköta och tål att torka ut då och då, även om den naturligtvis mår bättre av att slippa. Min planta slingrar fritt i fönstret, men har inte blivit våldsamt stor. Den här porslinsblomman har inget svenskt namn vad jag vet, men trevlig är den.

Överraskningar

När man har mycket att göra är det välgörande med trevliga överraskningar. Igår blev det till och med två.

 

Phalaenopsis mariae började blomma. Blommorna är inte stora, men vackra. Färgkontrasterna gillar jag också, rosa och brunt ihop. Svår att sköta är den inte heller. Den får vatten och näring lite då och då, mer verkar den inte kräva för att blomma. Det kommer inte blommor hela tiden, men någon gång per år.

Jag har börjat sommarjobba på mitt gamla jobb och igår kväll när jag kom hem rätt sent fanns det kvällsfika i form av två sorters smörrebröd serverade på balkongen. Gott!

Dagens överraskning

Tidigt i morse gjorde jag en fantastisk upptäckt. Jag har väntat sedan 2007 på att få se knoppar på den och nu i morse såg jag en enda sitta där. Den måste ha funnits där ett tag, för den var ganska stor.

Nu är det bara att vänta på att den ska slå ut. På etiketten står det lite osäkert “lila eller orange”, så man undrar ju.

2006 bodde vi tillfälligt i Karlstad och flyttade tillbaka till Umeå på våren 2007. Av vår kompis Andreas fick vi två olika Epiphyllum-sticklingar, som har varit på tillväxt sedan dess. De hänger i arbetsrumsfönstret tillsammans med amaryllisar, några porslinsblommor och två andra Epiphyllum. Det är ganska trångbott med andra ord. Tittar man noga kan man se knoppen ungefär mitt i bild. Jag undrar när jag får veta om den är orange eller lila?

Nytillskott och fynd i kruklagret

På trädgårdsmässan i Umeå i helgen som gick passade jag på att köpa lite mer växter. Det var svårt att låta bli. Det blev både perenner och krukväxter.

Jag återuppväckte mitt intresse för Saintpaulior under förra året och på mässa är det rätt läge att köpa dem. När jag var i tonåren prövade jag med sviktande resultat, men nu har jag bättre hand med dem verkar det som. De är tacksamma, inte ljuskrävande och platseffektiva. Man kan ha många på en liten yta. Det passar mig bra som har en tendens till samlarbeteende.

Den senaste i samlingen är den här som heter ‘Fun Trail’. Bladen är små och blommorna ett par centimeter i diameter. Jag har alltid varit svag för märkligheter så en prickig blomma i lila och blått kändes helt rätt.

Saintpaulior gillar luftig jord, men tyvärr hade jag bara billig kompakt plantjord och ingen perlit hemma, så jag blandade i rätt mycket akvariegrus som jag hade i källaren och letade igenom krukförrådet efter en oglaserad snygg kruka som släpper igenom mycket fukt. Jag hittade till slut en liten fin oglaserad som troligtvis tillverkats av Upsala-Ekeby.

Nu är det bara att vänta på att den ska börja växa till och blomma ordentligt.

Blommande usambaravioler

För några veckor sedan fanns det knoppar på flera saintpaulior, eller usambaravioler som de också har kallats. Det är ett vackrare namn tycker jag nog. Nu har de i alla fall äntligen slagit ut.

Först ut är en namnlös stackare, men den är så vacker i blomman att det nu är ännu mer irriterande att namnlappen är borta. Marsipanrosa kan man med rätta kalla färgen. Snygg.

Knopparna i solljus är också vackra att se på.

‘RD’s Kerryn’ heter den här krusiga saken. Bladverket är mörkt och snyggt ihop med blomman. Jag gillar den ljusa krusiga kanten skarpt.

Denna heter ‘Magic Charms’ och är i färgen någonstans mellan blått och lila i verkligheten.

Den här har blad som bara är 1,5 cm breda. Hela plantan är bara 8,5 cm i diameter. Pytteliten med andra ord, men inte desto mindre fin för det. ‘Flashy Trail’ heter den och den verkar vara väldigt blomrik. Massor av knoppar är på gång.

Det är fler saintpaulior i knopp och två helt nya köpte jag på Nordiska trädgårdar för ett tag sedan. Biblioteksfönstret har blivit saintpauliafönster. Snart måste jag flytta undan de två växter i fönstret som inte hör till familjen Gesneriaceae.

Orkidéstädning och knoppar på gång

Efter månader av dåligt samvete blev det av. Orkidéerna behövde gås igenom och få en ordentlig uppfräschning. De var dammiga och just nu något torra, så jag gjorde slag i saken, fyllde diskhon med lagom varmt vatten och började. Det fick ligga och dra åt sig vatten länge och jag torkade av varje blad med en trasa för att få bort damm.

Inget blommade just nu, men det var knoppar på väg på flera, bland annat Phalaenopsis mariae och på Phalaenopsis ‘Miva Barbara’ x mannii.

Blomstängelen på Phalaenopsis ‘Miva Barbara’ x mannii hade brutits av, men en sidogren var på väg och det kom också en fet ny stängel från basen.

Bland familjen Gesneriaceae hade det också börjat hända saker. De får inget extraljus under vintern och börjar därför att blomma först under våren. Saintpaulian ovan fick jag av två kompisar för ett tag sedan och det är första gången den ska till att blomma. ‘Flashy Trail’ heter den och blommorna ska bli klockformade och rosa. Krukan från Bo Fajans är bara knappt 8 cm i diameter.

Vad detta är har jag glömt.  Jag har haft den i många år nu och den blir bara finare och finare. En omplantering då och då och den trivs. Blommorna är väldigt stora för den lilla plantan.

Ännu en där namnstickan fallit bort. Sånt är väldigt irriterande när man vill veta vad man har i fönstren. Skärpning.

Denna saintpaulia heter i alla fall ‘RD´s Kerryn’ och blir mörkt blå med en tunn lila vågig kant ytterst. Den vågiga kanten kan man se på bilden.

Det är även annat som är på gång, bland annat Jasminum sambac,

och Hoya tsangii. Jag funderar på att göra mig av med moderplantan. Den är gammal och börjar bli ful. Jag har tagit nya sticklingar som är på gång. Hoya tsangii gillar jag. Den blir tät och fin, blommar bra, klänger inte och är perfekt för en ampel. En nackdel är att den skräpar, men det gör ju alla porslinsblommor.

Hibiscus schizopetalus blommar!

Den är så vacker när den blommar! Jag är nere i Mariestad och hibiskusen är uppe i Umeå. Jag hinner inte hem för att se den, så jag fick ett foto hemifrån. Blomman håller bara ett kort tag.
Blomman är finflikig och hänger i en lång tunn stjälk. Hibiscus schizopetalus är ganska så nyckfull och jag har inte riktigt kommit på hur den ska skötas. Hos mig blommar den bara med en enstaka blomma åt gången, men å andra sidan kan den blomman komma nästan närsomhelst på året verkar det som.
Min planta står i ett österfönster och får kring 19 grader varmt under vintern. Den växer ganska spretigt, men jag törs inte beskära den med rädsla för att gå miste om blomningen. Blomningen är något alldeles extra.
Är det någon som har skötselråd, så tar jag tacksamt emot dem. Hibiscus schizopetalus är värd att pysslas med.

Äkta makar i trapphuset

I år blommar äkta makar (Hippeastrum striatum) mer än någonsin. Fyra stänglar kommer det att bli när det är klart. Tre syns på bilden och en liten till kan man skymta till höger i krukkanten. Det här är en krukväxt som bara står och är tacksam och blommar när den ska. Utan blommor är den inte den allra vackraste, men när den väl blommar kompenserar den gott och väl för det även om det bara blir två blommor per stjälk. Det är också därför den fått sitt namn.
Skötseln är enkel. Hos mig står den i trapphuset och får en svalare period kring 15 grader under vintern. Jag vet inte om det är nödvändigt, men det verkar inte skada den heller. Den behöver inte mycket skötsel. Vatten och lite näring så den kan samla kraft till blomningen är allt. Här hos mig brukar den blomma när ljuset kommer tillbaka på våren. Det sägs att den kan blomma flera gånger per år, men det gör den inte hos mig. Bladen vissnar gärna ner i samband med blomningen. Plockar man inte bort dem ser plantan väldigt skräpig ut. På bilden hänger de vissna blad jag plockade bort från den på krukkanten bredvid.
Förökningen är enkel. Krukan fylls ganska snabbt med sidolökar, som kan man bryta loss och plantera om. Det verkar som den gillar att stå trångt i krukan, så plantera inte om och dela den varje år.
Det kan vara svårt att få tag på lökar, men på tradera.com brukar det gå att hitta.

Nu blommar äntligen Polarstern

Jag har gått och väntat ett tag nu.  Bild på knopparna finns här och här. Jag har inte sett den på riktigt själv(jag är i Mariestad och Polarstern är i Umeå), men jag får tro på mobilbilden jag fått skickad till mig. Nästa vecka får jag hälsa på den och då ska jag dofta den svaga, men mycket goda doften. Om den inte hunnit vissna förstås.

Polarstern på väg

Spänningen är olidlig. På en vecka har knoppen mer än fördubblats. Snart är det dags för en av årets höjdpunkter.

Arabisk jasmin

Är man ute efter en krukväxt som doftar vidunderligt gott är Jasminum sambac, arabisk jasmin ett bra val. Den har också fördelen att den kan blomma året om. Under sommarhalvåret kan den bli ganska många blommor på en gång, men under vintern blir det bara någon enstaka. Det gör inget. En enda blomma kan räcka för att doften ska kännas i rummet den står i.

Det är för blommorna och doften jag har den. Den växer lite spretigt och ojämnt, men förutom det är den lättskött och tålig. Den mår bra i ett lite svalare rum under vintern, men den står ut med värme också. Den vill inte stå direkt i solen, undvik söderfönster alltså. Under vintern däremot vill den ha så mycket ljus den kan få. Näringsvattna den under hela växtsäsongen.
Det finns flera sorter. Tyvärr är de ganska svåra att få tag på, men det är värt ett försök. Min heter troligtvis ‘Maid of Orleans’. En vacker dubbel sort är ‘Grand Duke of Tuscany’