Fyriskaka, dahlior och en ask

När jag kom hem från jobbet idag var det äppelkaka på gång i köket. Anders höll på att baka fyriskaka ur Sju sorters kakor. Det är nästan den perfekta äppelkakan. Den bli saftig och mjuk med mycket äpple- och kanelsmak.

Dahliorna på bordet kommer från stugan. Vi plockade så mycket dahlior vi kunde när vi åkte därifrån häromdagen. Man vet aldrig när frosten kommer nu. Sorten är köpt som ‘Stolze von Berlin’, men när jag jämför bilder på nätet blir jag tveksam. Färgen stämmer ok, men formen på blommorna känns inte riktigt rätt. Är det någon som vet?

Fyriskakan blir extra god med lite vispad grädde. Nästan allt blir godare med lite grädde…

Kopparna vi använde kommer sällan ut ur skåpet. De är väldigt små och så tunna att det känns som att de ska spricka bara man tar i dem. Fast fina är de med körsbärsblommor och damer i kimono.

Den här lilla asken är ett nytillskott bland allt gammalt skräp. Den kommer från Skruf. Locket är gjuten kristall, som glittrar vackert när ljuset faller på det. Asken är köpt i en liten antikaffär i Östersund som heter Vingslaget. Om man har vägarna förbi Östersund är det väl värt ett besök. Affären är pytteliten, men proppad med saker man vill ha. Vi har inte kommit därifrån tomhänta än.

Gurkinläggning pågår

Nu luktar det ättika och dill i hela köket. Vi håller på att lägga in våra första gurkor för i år. De kom i jorden sent och har tagit god tid på sig, men nu har de producerat några värdefulla, jättegoda gurkor. De smakar sötaktigt, är inte bittra och har god gurksmak. Snygga är de också. Alldeles vita och fina, något grönare på solsidan. De är så goda att de funkar bra att ha på smörgåsen också.

‘Arboga Vit’ är en gammal 1800-talssort som försvann och sedan hittades efter Berlinmurens fall. Nu kan man odla dem igen. Här kan man läsa mer och beställa frön till nästa år. 

Den färdiga inläggningen ska stå ett tag innan vi kan smaka, men jag hoppas på ett lyckat resultat.

Ordning och oreda

Jag är bra på att plantera och proppfylla rabatterna med växter, men lite sämre på att underhålla det som redan finns. Men ibland gör det inte så mycket. I en plantering som är knökad med perenner och annat hinner aldrig ogräset få fäste. Däremot kan det behövas putsning och stöttning och en hjälpande hand. Det är jag lite sämre på.

Fast i vissa vinklar funkar det ändå. Det blir liksom ett kreativt kaos. Tigerliljorna blommar som bäst just nu. Det blir att plantera fler till nästa år. Kransveronikan har nästan lagt sig ner och blomstänglarna vindlar åt alla håll kring liljorna. Mycket snyggt i verkligheten och mycket snyggare än om jag hade bundit upp dem i tid.

En annan sorts dramatik

Häromdagen var det vallmo för hela slanten. Idag är det dahlia. Och inte vilken dahlia som helst. ‘David Howard’ är en gammal klassiker från 1950-talet som sägs vara en fröplanta av den lysande röda ‘Bishop of Llandaff’.  En mycket lyckad sådan.

Blommorna är varmt orange och något mörkare mot mitten. De blir ca 10 cm vida och bärs upp av stadiga stjälkar. Hela plantan är buskig och välväxt och blir en knapp meter hög. De är perfekta att odla i stora krukor.

Bladverket är rödtonat sidenglänsande och står vackert mot de mjukorange blommorna. Också knoppar och stjälkar är mörka, knopparna blanka och trinda.

I motljus brinner blommorna som eld. Jag var förutseende i år och tog flera sticklingar, som alla har vuxit till bra och blommar för fullt nu. Förhoppningsvis har det bildats fina knölar som jag kan spara till nästa år.

Dagen dukning med prickar och kolakrans

I eftermiddag har vi haft besök ute i stugan. Dagen till ära hade vi bakat kaka i vedspisen. Det är ju fortfarande så varmt att man kan sitta ute, så vi dukade fikabordet på vår nyanlagda gräsmatta mitt bland alla dahlior. Kopparna som kommer från Arabia hittade jag på loppis för 120 kr för ett antal år sedan. 6 koppar med fat. De passar perfekt ute i stugan.

 

Kakan bakade vi redan igår när vi ändå höll på att elda i spisen. Valet föll på kolakrans ur Bonniers kokbok från 1960. Bonniers kokbok kan man inte vara utan. Vi har två exemplar i stan och ett exemplar i stugan. 

Exemplaret här ute har skyddsomslaget kvar och bara det var värt varenda öre. 20 kr kostade kokboken. Bonniers kokbok har jag lika mycket för recepten som för bilderna. När jag var liten brukade jag titta på de fina köksinteriörerna i början och på avsnittet om julen. Avsnittet om bakning var också flitigt läst.

Kolakransen är toklätt att göra, men glasyren blir inte riktigt som på bilden ovan, men det gör inget. Gott blir det hursomhelst.

Ett annat recept värt att prova om man inte är rädd för sötsaker är Chokladkaka med amerikansk glasyr. Glasyren är i allt väsentligt hårdvispad marängsmet som man brer ut och gör toppar av. Mycket sött och gott!

‘Drama Queen’

Ibland är sortnamn precis mitt i prick. För nog måste det vara så att den här vallmon överreagerar. Över vad är svårt att säga och jag kan inte direkt påstå att jag har något emot det.

Den verkligen skriker efter uppmärksamhet och får det också, så den borde vara nöjd tycker jag…

Jag hoppas att den självsår sig rikligt och fortsätter överreagera även nästa år.

En riktig överlevare

Ibland köper man växter bara för att de är billiga och rätt fina och har ingen tanke på att de ska räcka mer än en säsong. Den här alströmerian är ett sånt inköp. Den fanns på Coop Forum för åtminstone 4 år sedan, men den hänger med fortfarande. Inget namn hade den, men det är nog en sort som heter ‘Fabiana’. Den passar i alla fall väldigt väl in i både utseende och växtsätt. Den blir inte hög, bara ca 25-30 cm.

Varje vinter tar jag in den, ställer den i hyreshusets jordkällare, som är alldeles för varm och varje vinter skickar den mängder med vattenskott som ser ut som tunna blekta sparrisar. De knäcks så fort man tar i dem och de torkar i topparna. Varje vinter tänker jag att i år kommer den att dö, men varje vår när den får ny jord får den ny fart och blir större och finare än året innan. I år har den varit extra fin och stor. Den klarar nog en vinter till.

Operation uppmärkning

Det här är ett långtidsprojekt. Redan ifjol inhandlades 1000 svarta skyltar i plast, men först i år har de börjat komma på plats i planteringarna. Nu ska det äntligen bli ordning, om inte i planteringarna, så i alla fall på vad det är de innehåller.

290 skyltar är färdiggjorda nu, men alla är inte utplacerade. Jag har inte hittat alla växterna… Lökväxterna väntar jag med till våren och en hel del annat får jag också sätta ut när de visar sig och blommar. Det blir enklare så.

Det var inte helt lätt att bestämma hur skyltarna skulle se ut. Första idén var att skriva för hand med en vit penna, men det visade sig svårt att hitta pennor som var tillräckligt väderbeständiga plus att ingen av oss ha en läslig handstil. Valet föll på klisteretiketter som ska klara ner mot –40 grader. Texten är gjord med laserskrivare. Nu väntar vi på vintern så vi får se om det fungerar…

Månadens favoritväxt: Gladiolus murielae

Månadens favorit blir utan tvekan doftlilja, Gladiolus murielae. De ser ut som en gladiolus, men med mycket elegantare blommor. Jag har haft dem i omgångar genom åren och de är alltid lika vackra. Och de doftar fantastiskt gott som det svenska namnet antyder. Redan några få blommor känner man doften av på flera meters avstånd. Just nu är de som vackrast.

Doftliljan är en knölväxt som inte är vinterhärdig i Sverige, men den är lätt att övervintra. Bäst blir de när man odlar dem i kruka tycker jag. Då får de tillräckligt med värme för att hinna växa till sig och blomma ordentligt. De tar nämligen ganska lång tid på sig i starten. I kruka kan man dessutom flytta runt dem och placera dem där man för tillfället bäst behöver dem.

Ett år provade jag att plantera dem i omgångar. Jag tog en stor kruka som var ca 40 cm i diameter och fyllde den med plantjord till drygt 10 cm från överkanten. Sedan lade jag ett tiotal knölar med ett par, tre centimeters mellanrum på jorden och täckte dem. Jag markerade med en pinne var jag började plantera. Sedan fyllde jag på med fler knölar med ca en veckas mellanrum tills hela krukan var fylld. Pinnen fick sitta kvar ända tills de började blomma. På så sätt fick jag blommor över en väldigt lång tid. Jag placerade krukan så att den började blomma bakifrån och framåt. Det blev väldigt lyckat.

När vintern kommer tar jag upp knölarna, skakar av jorden och låter dem torka in med blasten kvar. Sedan klipper jag av blasten och förvarar knölarna i en papperspåse i rumstemperatur över vintern tills i april, då det är dags att plantera dem igen. Mycket enkelt.

Kvällsfika på balkongen

Nu är kvällarna mörka och mysiga och det är fortfarande varmt och skönt. Då är det skönt att kvällsfika på balkongen även om det kanske inte blir dagens nyttigaste mål mat.

Tidigare var det Bondens marknad här i Umeå och vi trotsade regnet, gick dit och köpte tyskt flätat bröd av kafé Anno 1762 från Olofsfors. Det blev bra till kvällsfikat tillsammans med marmelad och ost. Anders hade lagt på en duk med stora rosor på som jag nästan hade glömt bort att vi hade. Det är bra att leta lite extra i skåpen ibland.

I sommar har vi invigt en ny smörask. Vi har haft den i skåpet ett bra tag, men inte använt den. Det är svårt att förstå varför eftersom den är både snygg och praktisk. Figgjo Flint i Norge har tillverkat, men i övrigt vet jag inte mycket om den. På locket står: “Smör og bröd gör kinden röd.” Tre glada norrmän pryder locket.

Vi har fått bra ljus på balkongen i sommar. Fotogenlampan ger förvånansvärt bra ljus. Den har en liten rostfri skärm kring glaset som sprider ljuset neråt dit det behövs mest, så nu slipper vi äta i mörkret. Jag hoppas på många mörka, men varma höstkvällar framöver.

Aprikos med doft

Sommarvivor gillar jag, men jag har egentligen bara ett ställe i trädgården där de växer utan att behöva torka ut titt som tätt, men där får de nästan inte plats. Därför blir det bara någon enstaka stängel sommarviveblomma varje år just där.

Kanske är det därför jag är så förtjust i sommarvivorna just där, kanske beror det på färgen. De har en märklig aprikos färg som är mjuk och ettrig på samma gång. Och doften är lika fin som hos andra sommarvivor. Vackrare finns nästan inte just nu.