Dagen dukning med prickar och kolakrans

I eftermiddag har vi haft besök ute i stugan. Dagen till ära hade vi bakat kaka i vedspisen. Det är ju fortfarande så varmt att man kan sitta ute, så vi dukade fikabordet på vår nyanlagda gräsmatta mitt bland alla dahlior. Kopparna som kommer från Arabia hittade jag på loppis för 120 kr för ett antal år sedan. 6 koppar med fat. De passar perfekt ute i stugan.

 

Kakan bakade vi redan igår när vi ändå höll på att elda i spisen. Valet föll på kolakrans ur Bonniers kokbok från 1960. Bonniers kokbok kan man inte vara utan. Vi har två exemplar i stan och ett exemplar i stugan. 

Exemplaret här ute har skyddsomslaget kvar och bara det var värt varenda öre. 20 kr kostade kokboken. Bonniers kokbok har jag lika mycket för recepten som för bilderna. När jag var liten brukade jag titta på de fina köksinteriörerna i början och på avsnittet om julen. Avsnittet om bakning var också flitigt läst.

Kolakransen är toklätt att göra, men glasyren blir inte riktigt som på bilden ovan, men det gör inget. Gott blir det hursomhelst.

Ett annat recept värt att prova om man inte är rädd för sötsaker är Chokladkaka med amerikansk glasyr. Glasyren är i allt väsentligt hårdvispad marängsmet som man brer ut och gör toppar av. Mycket sött och gott!

Liljekonvaljer

På några år har de fullkomligen exploderat. Det har nog att göra med at de har fått hönsgödsel varje vår de senaste åren. I år är liljekonvaljerna större och fler än någonsin. Och tidigare.

Just nu blommar de för fullt och det kommer då och då pustar med liljekonvaljdoft över stugtomten. Fast de växer nästan lite för bra. De har tagit sig in i gräsmattan och de sprider sig dit det inte egentligen var tänkt. Men just nu är de bara så fantastiskt vackra. Och som sagt, tidigare än de brukar.

Plötsligt hände det

I slutet av förra veckan kom värmen och med den började det hända saker i rabatterna. Nu idag kom vi ut till stugan såg allt annorlunda ut mot förra gången för en vecka sedan.

Den här pingstliljan är tyvärr namnlös. Trots att vi har gjort listor över växterna i rabatterna har vi missat att få ned den här. Vi får skärpa oss. Fin är den och den verkar komma tillbaka fint varje år.

Narcissen ‘Rip van Winkle’ är alltid lika fin när den dyker upp. Den är kort i rocken, men varje blomma lyser som en stjärna. Den ska jag plantera fler av. Det går inte att få för många.

Sist vi var ute i stugan var det svårt att tro att Pulmonaria angustifolia 'Azurea' någonsin skulle slå ut, men det gjorde den. Den är finare än någonsin i år.

Jag hade nästan glömt bort att de fanns där, men i eftermiddags såg jag att Anemone nemorosa 'Allenii' hade slagit ut i gräset. Mot kvällen när solen hade gått i moln hade blommorna slagit ihop dig. De har sakta blivit fler.

Nu gäller det att hänga med, för nu går det fort. Innan helgen hade björkarna knappt börjat slå ut. Nu är de redan gröna. Bärhäggmispeln ‘Smokey’ hade inte vaknat alls när vi var här ute vid stugan sist. Nu är den full med blomknoppar.

Höstgräs, rödek i motljus och klematistofsar

Igår lyste solen. Den sken genom höstgräs och kvarsittande löv i slänten ute vid stugan. Det var så oerhört vackert. Gräset blir så skinande blankt och beige av solen och löven blir alldeles självlysande gula, bruna och röda. De löv som finns kvar förstås.

Titta bara på det här rödeksbladet. Sist när jag var nere i Mariestad hittade vi massor av små fröplantor av rödek, Quercus rubra, i en skogsdunge. Många var toppade med röjsåg minst en gång, så det var inte plantor som man brydde sig särskilt mycket om.

Därför fick ett par plantor följa med hem. Jag tog plantor med extra röd höstfärg och hoppas att samma färg ska komma tillbaka även framöver. Plantorna har åkt tåg i plastpåse ända från Mariestad och mellanlandat en dag i ett förvaringsskåp på Centralen i Stockholm. Men de verkar må rätt ok ändå.

Den störta rödeken planterade jag alldeles i närheten av en sälg som sjunger på sista versen. Om 10 år kommer knappast sälgen att finnas kvar, men förhoppningsvis har rödeken kommit en bit på väg. I sälgen växer en alpklematis som just nu har stora ulliga tussar till fröställningar. Rödeken står så nära sälgen att klematisen lätt kan flyttas över när det blir dags. Det kommer att bli fint.

Här står sälgen. Tänk när rödeken har vuxit sig så stor att tagit sälgens plats helt och hållet och solen lyser rakt igenom de de röda höstlöven. Det kommer att bli riktigt fint. Jag längtar redan.

Dagens dukning i stugan

Det är Valborgshelg och vi är på premiärbesök ute i stugan. Ikväll hade vi besök av två kompisar. Till middag åt vi couscoussallad med citron och till det grillade grönsaker och vitlökssås. Enkelt. Grönsakerna hade vi först tänkt grilla, men vi glömde grillkolen hemma så vi bestämde oss för att köra dem i vedspisens ugn istället. Det gick fint, men tog något längre tid än vanligt. Vi fick elda på ordentligt för att få upp värmen i ugnen. Men det gick.

Det blev ett färgglatt kalas. Anders hade köpt knallrosa servetter på Konsum och som present av våra kompisar fick vi tre olika sorters dricka, också de i klatschiga färger. Det var en gul en orange och en ljusgul, Apelsin, mandarin och citron. Inte nog med det så var det enda kärl som räckte till för couscousen en plastskål från Husqvarna i gulorange. Från Husqvarna är också det emaljerade fatet med grönsakerna. Till det hör ett lock och ett avställningsfat av emalj. Den snygga servettbrytningen gjorde en av våra kompisar. Väldigt fint.

Stugan är min mammas barndomshem och tallrikarna fanns i huset när hon var barn. Vi har kompletterat med fler delar och har försökt hitta delar i bättre skick än de gamla. Godset är ömtåligt och blir lätt krackelerat och missfärgat. Det skymtar en såssnipa bakom glaset med mandarindryck. Det måste ha funnits kaffekoppar också eftersom vi hittade ett kaffefat ute på tomten för något år sedan. Några koppar har dock inte dykt upp vare sig i stugan eller på loppis. Vi har saker kvar att fynda.

Mönstret heter Solbritt och kommer från Gefle. Den lilla blomman kan tolkas som en liten solros med ansikte, armar och ben om man vill. Helmer Ringström hittade på dekoren i mitten av 40-talet.

Det blev en kväll med sällskapspel och för mycket mat. Väldigt trevlig med andra ord.

Favorittapeten

I köket ute i stugan finns den här fina tapeten. Den är trasig och solkig, men den är ju så fantastiskt vacker. Det är en tapet från 1940-talet, men den köptes på rea och sattes upp först på mitten av 1950-talet. Rullarna räckte inte riktigt och på några ställen är den fiffigt skarvad för att få ut så mycket som möjligt av den. I hörnet mot farstudörren sitter en hatthylla med lackerade hatthängare. Det är nog en slump, men de är så snygga ihop.

Vad ska hända med tapeten? Kan man stå ut med att den är illa åtgången, eller ska den bytas ut? Än så länge sitter den, men snart måste det tas ett beslut. Det här är inte lätt.

Mellandagsmiddag i Håknäs

När vi kom till Håknäs i eftermiddags höll det på att skymma. Månen var som en tunn skärva på himlen och trädens grenar syntes som siluetter mot densamma.
Tyvärr var det bara 1,7 plusgrader inne i huset och vi var tvungna att ha mössa och jacka på oss en bra stund innan vi hade fått upp värmen tillräckligt.
Till middag fick  vi julmatrester, Janssons och julskinka. Rester är kalas i rätt miljö, trots att vi fortfarande behövde mössa på oss när vi åt. Vem vill ha elektrisk belysning när det finns fotogen och stearin?

Avverkning

Någon gång ska det väl bli trädgård av tomten runt stugan även om det går långsamt. Förra helgen fällde jag granar på löpande band med en grensåg. Det gick förvånansvärt bra som bilden visar. En bäver hade inte kunnat göra det bättre. Äntligen ska det väl komma ner lite mer ljus till rabatterna kring huset. Nu idag har jag fällt ännu fler granar mot åkern till. Ljuset flödar in…

Säsongens sista blommor

I stugan är det inte mycket kvar av sommaren. Skobandsolros och ringblomma väntar på frosten…

Stugan för en vecka sedan

Det var alldels kusligt tyst och det enda som lyste var lampan i köket och ljusen vi tänt ute.

Hejdå plastmattan!

Före:

Efter:

Det gamla golvet är slitet, visst, men ack så mycket charmigare än plastmattan. Vi ska nog inte ens måla det. I alla fall inte än och inte förrän vi vet vad vi ska göra åt resten av rummet. Jag röstar för att låta det vara som det är.

Ännu mer åkerbär!

Igår hittade vi en handfull åkerbär. Nu idag följde vi med min bror och plockade mer. Drygt två liter fick jag och Anders ihop tillsammans. Ingen av oss har någonsin plockat åkerbär på allvar så vi får vara nöjda med skörden. Efter en och en halv timme gav vi upp, men man kan ju komma tillbaka…

Åkerbär!

Jippii! Imorgon blir det åkerbär till frukost. Inte många, men alldeles jämnmogna och bra. Inget bär går upp mot åkerbär. Vi hade inget att plocka i, men en handfull är gott det med. Tänk vad det är bra med kvällspromenad.

En salig blandning blommar mer

Sedan förra veckan har rosen Louise Odier slagit ut i rabatten på framsidan i stugan. Den har aldrig varit så fin som i år. Och inte har den några svampsjukdomar heller. Det kan jag nog tacka vintrarna här uppe i Västerbotten för. Att färgen skär sig något grymt mot den faluröda fasaden har jag valt att bortse ifrån. Jag hade ingen annanstans att plantera.

Ännu mera motljus

Vanlig trädgårdsiris kan vara fin även när den växter för skuggigt så den inte orkar blomma. I sommar ska vi röja sly och förhoppningsvis blir det en aning ljusare tills nästa år.

Snart flyttar vi ut

Idag var vi ute och tittade och planterade lite mot kvällen. I helgen ska vi bo över till söndag och i slutet på nästa vecka flyttar vi ut mer på allvar. Vi har massor med små projekt, röja sly, rensa ogräs och få till lite mer ordning inne. Vi kommer inte att vara sysslolösa.

Eller så kan man bara sitta och läsa lite och ta det lugnt.

Eller sätta upp saker på väggarna.

Frukost i stugan

   
Frukostäggen står på avkylning. Det är fantastiskt bra att ha rinnande vatten. Kallt och gott. Och bra till ägg.