Här hemma i köket ligger några squashfrukter och väntar på att bli uppätna. De är strimmiga, klargröna, glänsande och små. Det är squashen ‘Little Gem’. Fröna fick jag av en kompis från Sydafrika, där den här typen av squash tydligen är väldigt vanlig. Jag hittade en kul artikel om pyttesquash här. Frukterna blir inte stora, ungefär lika stora som en cricketboll kunde jag läsa mig till någonstans på nätet. För den som inte vet är en cricketboll 7 cm i diameter. För mig som är särskilt ointresserad av sport sa det naturligtvis inget alls, men nu vet jag.

Det här är en slingrande squash och rankorna blir flera meter långa. De har klätterorgan också, så har man möjlighet kan man låta dem klättra. Mina har slingrat på marken i grönsakslandet ute i stugan och det har fungerat det med, men jag hittar rankor överallt, bland purjolök och bland sockerärtor. Det är ganska charmigt. Hur goda de är återstår att se. Jag har bara använt dem till tomatsås än. Det vekar vara lite oklart om den räknas som en sommarsquash, eller som en vintersquash, men jag gissar att man kan skörda den lite när man vill beroende på vad man ska ha den till. Om det går ska jag försöka spara frön till nästa år. Om det inte går säljer Runåbergs fröer en liknande sort.
‘Yellow Crookneck’ lät så god på beskrivningen. Jag köpte frön och sådde. Jag satte två plantor ute i stugan och två plantor i ett stort tråg inne i stan. Plantorna blev jättefina och började blomma. Men det kom inga frukter. Det kom ännu fler blommor, men det kom inga frukter. Ute i stugan har jag gett upp hoppet. Där kommer frosten snart och plantan inne i stan har lidit mycket av torka och glömska, är full med mjöldagg och ser hängig ut, så den hade jag också gett upp hoppet om. Men nu har den satt frukt! Jag såg det häromdagen när jag skulle panikvattna. En enda skördestor frukt. Den var helt gömd under alla slokande blad. I helgen ska den skördas och ätas upp. Jag hoppas att smaken lever upp till beskrivningen.