Göteborgsbesök

1987 fick jag Det Bästas Trädgårdslexikon i födelsedagspresent. I den fanns en bild på japansk träddödare, Celastrus orbiculatus. Jag var helt fascinerad av den och bilden i boken har jag för mig visade en orange frukt. Nu förstår jag varför jag var så begeistrad. I helgen fick jag se den live för första gången.

Frukterna är orange och gula och ger ett fantastiskt skimmer åt hela växten. Den slingrade flera meter upp i luften. Med lite tur är den härdig upp till Umeå. Problemet är nog att få tag på plantor. Den tillhör inte standardsortimentet.

I Göteborg  var vädret och soligt och friskt, men ändå tillbringade vi mest tid i affärer. Vad gör man inte för en ny vinterjacka? Trots det idoga letandet hann vi med att titta på Trädgårdsföreningen.

I trädgårdsföreningen fanns det också vackra bär. Nån sorts Malus…

Vinterjackan måste jag lämna tillbaka. Den känns helt fel. Det hade varit bättre att kolla på mer Trädgårdsföreningen eller gått en sväng i Botan.

Höstfärger

I helgen var jag i Östra Tunhem och hjälpte till i trädgården. Det blev en del gjort, bland annat planterade vi två buxbomsplantor vid entrén. Såhär sent på året finns knappt några rosor kvar, men Europeana gjorde sitt bästa för att hålla kvar sommaren. Det gick sådär, men förfallet var fantastiskt vackert.

Det behövs ju i och för sig inte alltid blommor för att det ska bli vackert. Höstfärger duger nog så bra åt mig. Hur snyggt det var med Rosa hugonis, kinesisk gulros, gick inte riktigt att fånga på bild. Man får använda fantasin lite.

Med Rosa palustris, sumpros är det lite lättare att förstår att det verkligen glödde.

Jag glömde Enköping!

När jag satt och var sentimental nyss kollade jag igenom gamla foton från sommaren. Jag hade nästan glömt bort att vi var i Enköping och tittade på parker precis i början på september.

Det finns nog ingen stad i landet som har så många och välskötta parker som Enköping. Det är värt ett besök. Drömparken av Piet Oudolf är väl mest berömd, men jag var inte helt övertygad. Man har kostat på och satsat på en stor och pampig park av en av världens mest berömda trädgårdsarkitekter, men man har ingen tydlig plan för hur den ska utvecklas och bevaras. I alla fall ingen man berättar om. Vi fick en guidad visning av en av trädgårdsmästarna. Han berättade om skötseln och hur parken har förändrats under åren. När plantor har dött ut har man bytt dem, men det verkar ha skett lite slumpartat. Man har tagit det som verkat bra just för tillfället och sånt som redan finns och trivs i parken. Det gör att parken förändras utan tydligt mål och utan att Piet Oudolfs intentioner hålls levande. Tycker och tror jag.

Visst är det vackert, men vad är egentligen kvar av Piet Oudolfs park om ett antal år? Trädgård och växter förändras och byts,  men sker det utan plan och tanke blir till slut inget kvar. Det vore som att sätta plåtfasad på Kungliga slottet eller eller måla Stadshuset rosa.

Nästan inget kvar

Det är svårt att tro, men nu är det verkligen snart över. Idag har vi skurat och högtryckstvättat växthusen för att få riktigt rent och fint till vintern. Allt som ska övervintras har vi tagit in i växthusen. På grönsakslanden som var helt fulla för bara någon vecka sedan är nästan helt tomma nu. Allt ligger på komposten.

Det är bara några kålplantor, kryddor och övervintrande grönsaker kvar.

En odlingssäsong går väldigt fort.

Kompostläggning

Idag har vi tömt grönsakslanden uppe i skolträdgården och lagt det mesta på komposten tillsammans med resten av alla växtrester från i sommar. Den här savoykålen fick vara kvar ett tag till.

Det blev en jättekompostlimpa och det finns ändå material till ännu en. Den gör vi klart imorgon…

Till nästnästa säsong finns det finfin kompost att lägga tillbaka på landen igen.

Säsongens sista blommor

I stugan är det inte mycket kvar av sommaren. Skobandsolros och ringblomma väntar på frosten…

Trädgårdsföreningen

På snabbvisit i Trädgårdsföreningen i Göteborg efter ett lika snabbt besök på IKEA. Vi var på jakt efter en present. Någon present hittade vi inte, men det fanns ju så mycket annat…

Jag börjar gilla gullris. Det är en bit kvar tills jag är helt övertygad, men jag börjar gilla det som sagt. Det verkar användbart. Med blodormrot var det väldigt fint.

Smalbladigt fackelblomster är inte heller att förakta. Det är sirligt och fint även en bra bit ut på hösten. Perenner på hösten brukar ju annars vara både pampiga och storvulna.

Trädgårdsdag

Hela veckan har vi hållit på med frukträdsbeskärning, men igår fredag hade vi en hel dag i skolträdgården med vanligt trädgårdsjobb. Det var kul att se hur fint allt har blivit. Eller nästan allt. Gröngödslingslanden ser lite risiga ut, men de tar sig nog. Vi har sått in ny gröngödsling. En del land är nyskördade och gapar tomma.
 
Dahlior och jordärstkockor blommar för fullt.

Jag tog hand om min gröda lite igår också. En omgång broccolo och blomkål är skördade och jag ska prova att få en andra omgång. Mellan de nya plantorna broccolo, som för övrigt har växt bara fint med lite extra hönsgödsel, har jag lagt stenar för att förhoppningsvis samla lite värme kring plantorna så att de kanske hinner ge en andra skörd.

I bakgrunden syns savoykål, palmkål, grönkål och två klasskompisar.

En heldag i spenaten

Det var inte lysande väder och jag fick användning av mitt nya regnställ som jag köpte enkom för att jag läst väderleksrapporten. Det var värt 1000 kr för att inte bli dyngsur. Det kom skurar under hela dagen, men därimellan var det sol. Uppgiften för dagen var fruktträdsbeskärning. På Rånna försöksstation där vi höll till, finns en gammal äppelodling som inte längre är i bruk. Där fick vi härja fritt. Det var både svårt och roligt att sätta sågen i skatbon till äppelträd och se att det faktiskt går att göra något av det mest hopplösa träd. Sedan visar det sig nog framöver om det vi gjorde var bra eller dåligt. Man ska nog inte underskatta vikten av övning och erfarenhet.

På Rånna finns också en visningsträdgård med många små trädgårdsrum. Den är helt klart värd ett besök. I planteringen på bilden löper penseldrag med perenner och klippt buxbom på var sin sida om två höga oxelhäckar. Buxbomshäckarna viker av och buktar på oväntade ställen och gör planteringen både strikt och lekfull på samma gång. Väldigt lyckat.

Med fara för livet

I vit skjorta och sandaler kämpade jag mot naturen och hittade en näve…

kantareller. Uppe i Johannesbergsparken på en del av gräsmattan såg jag av en slump några få och jag tänkte att finns det här så finns det fler i närheten. Bland bergknallarna bakom skolträdgården hittade jag till slut det jag sökte. Jag var helt svettig, skjortan full av skogsskräp och fötterna halvt på väg ut ur sandalerna. Det räckte precis till en middag.

Kolla in kolvarna!

Jag trodde knappt mina ögon häromdagen. I min urna (se tidigare inlägg) hade jag majs, sorten Painted Mountain. Nu hade den blivit ful och torr och majskolvarna lössangripna. Jag tog helt sonika bort majsen. Jag hade tänkt slänga allt utan att öppna kolvarna, men något fick mig att göra det ändå. Det är jag glad för.

En av kolvarna var helt svart.

Spritsad majonäs någon?

Jag älskar modernism!

Trädgården vid Teg kyrkas innergård är lika stram som byggnaden. Barrväxter är verkligen ingen favorit, men här funkar det bättre än bäst. Att arkitekten heter Carl Hampus Bergman var lätt att ta reda på, men vad heter trädgårdsarkitekten? Mitt i det strama finns…

en tårta! Vem hittade på att den skulle vara där?!
Jag var tvungen att titta bort och vilade ögonen på det här istället.

Pipranka i överflöd. Det var rysligt vackert.

F.d seminariet för huslig utbildning i Umeå

Numera är det Folkuniversitet som huserar i lokalerna, men trädgården och gårdsplanen verkar helt bortglömd.

Jag hoppas och fantiserar om att det är för att man planerar rusta upp trädgården och återställa den till hur den kan ha sett ut en gång. Den skulle nämligen kunna vara väldigt vacker, trädgården och den har nog varit väldigt fin en gång. Det kan man se om man går omkring och tittar en stund i den.

Det finns flera små trädgårdsrum och sittplatser på en relativt liten yta. Det är lätt att tänka sig hur det såg ut en gång när träden och buskarna var ordentligt beskurna, måbärshäckarna klippta och ogräset inte härjade fritt i planteringarna. Det har funnits en hel del rosor verkar det som. Vildskott visar att här har stått någon annan ros tidigare. På våren är trädgården fylld av krokusar, scilla och andra vårlökar.

Byggnaden är välbevarad och mycket av inredningen av Carl Malmsten finns kvar, men att trädgården är ritad av en av Sveriges mest kända trädgårdsarkitekter, Walter Bauer, verkar man helt ha glömt bort. Det är synd.

Som tur är är det inte för sent att rädda trädgården än. Jag hoppas verkligen att sommarens totala förfall bara beror på en snart förestående upprustning…

Tänk om trädgården kunde vara i tiptop skick till kulturhuvudstadsåret 2014.

Stugan för en vecka sedan

Det var alldels kusligt tyst och det enda som lyste var lampan i köket och ljusen vi tänt ute.

Mmm makaronipudding!

Odon från Gustavsberg är ett favoritporslin som är somrigt så det förslår och passar på balkongen. Makaronipudding finns på Reprisen vid spisen-listan på kylskåpet. Det är tur att om man inte har fantasi att komma på något gott, kan man alltid gå till den listan och få råd.

Hejdå plastmattan!

Före:

Efter:

Det gamla golvet är slitet, visst, men ack så mycket charmigare än plastmattan. Vi ska nog inte ens måla det. I alla fall inte än och inte förrän vi vet vad vi ska göra åt resten av rummet. Jag röstar för att låta det vara som det är.

Ännu mer åkerbär!

Igår hittade vi en handfull åkerbär. Nu idag följde vi med min bror och plockade mer. Drygt två liter fick jag och Anders ihop tillsammans. Ingen av oss har någonsin plockat åkerbär på allvar så vi får vara nöjda med skörden. Efter en och en halv timme gav vi upp, men man kan ju komma tillbaka…

Plantagentabbe

Fotot är visserligen från i fredags och idag när vi var tillbaka var skylten borta och växterna omstuvade, men man undrar ju vad de egentligen vet om sina växter. Vad står det överst på skylten och vad är det för växter runtomkring?
Nerine är en  lökväxt från Sydafrika som ibland finns att köpa som snittblomma. Nerium oleander som de vill sälja till mig för 179 kronor är en buske från medelhavsområdet. Den enda likheten är att de ofta är rosa. Skärpning Plantagen!

Åkerbär!

Jippii! Imorgon blir det åkerbär till frukost. Inte många, men alldeles jämnmogna och bra. Inget bär går upp mot åkerbär. Vi hade inget att plocka i, men en handfull är gott det med. Tänk vad det är bra med kvällspromenad.

En salig blandning blommar mer

Sedan förra veckan har rosen Louise Odier slagit ut i rabatten på framsidan i stugan. Den har aldrig varit så fin som i år. Och inte har den några svampsjukdomar heller. Det kan jag nog tacka vintrarna här uppe i Västerbotten för. Att färgen skär sig något grymt mot den faluröda fasaden har jag valt att bortse ifrån. Jag hade ingen annanstans att plantera.

Ännu mera motljus

Vanlig trädgårdsiris kan vara fin även när den växter för skuggigt så den inte orkar blomma. I sommar ska vi röja sly och förhoppningsvis blir det en aning ljusare tills nästa år.

Gräslilja

Loppis kan vara bra ibland. I våras köpte jag en liten planta som jag inte visste vad det var. Den skulle få blå blommor. Jag köpte den för att den såg så underlig ut med sina smala grågröna blad, ungefär som en lökväxt, men det var det inte sa damen bakom bordet. Hon visste inte vad den hette. Jag planterade den i stugan och glömde bort den ända tills nu då jag såg den i blom. Den är alldeles fantastisk diskret och bedårande. Jag hoppas att den klarar vintern  och orkar växa sig ordentligt stor. Sisyrinchium montanum heter den. Gräslilja på svenska.

Varsågod det är serverat

Ibland blir man bara så glad! På Jamtli i Östersund fick jag kaffe ur den här fantastiska koppen från Karlskrona porslin. Hittar jag en på loppis köper jag den handlöst.

Ormbunke i motljus mm

På Västra kyrkogården i Umeå växer en hel del ormbunkar runt gravarna. Det är väldigt vackert, särskilt när det som här faller ljus igenom bladen. Det är något man kan använda sig av i sin egen trädgård. Att låta växter samverka med ljus är alldeles utmärkt för att lysa upp i skuggiga partier av trädgården.

Kamsvingel, Wangenheimia lima hittade jag i en plantering nära Noliahallarna i Umeå. Det skulle också göra sig alldeles utmärkt i motljus. Det är väldigt snyggt även utan.

Frukost för Björn och Peter

Ceylon av Hertha Bengtsson är alldeles utmärkt att duka frukost med. Jag tycker att Ceylon är snäppet elegantare än Blå Eld. Det här är Rörstrand och Hertha Bengtsson när hon är som bäst. Om någon har delar av Ceylon i grått att sälja är jag väldigt intresserad.