Förra månaden glömde jag bort månadens favoritväxt. Denna månad är jag ute i absolut sista sekunden. Och bilden är någon vecka gammal och man ser knappt att det är en höstkrokus, men för mig var det ett fantastisk ögonblick att se höstkrokus stå i knopp ute i stugan, så jag var tvungen att föreviga händelsen.
Tre små spetsiga knoppar stack upp ur jorden och var på väg att slå ut, men tyvärr hann jag aldrig se dem helt utslagna innan vi var tvungna att åka hem. Jag vet inte ens vilken höstkrokus det är. Jag har provat flera olika höstkrokusar under åren, men de har aldrig visat sig förrän i år. I all planteringsiver har jag glömt bort vad jag planterat naturligtvis. Det är därför man ska ha plantskyltar…
Nu gläds jag åt minnet av krokusarna, för de lär ha frusit bort vid det här laget, men jag hoppas att de kommer åter nästa höst.