Dagens dukning med Bellis och bortglömd fänkål

Igår blev det att laga mat på godsaker från grönsakslandet ute i stugan. När jag kollade i lådan vi tog hem grönsakerna i hittade jag fänkålen. Hur jag nu kunde glömma att fota och visa den?

Den var jättestor och borde egentligen ha skördats för ett tag sedan, men vi har inte varit ute i stugan mycket alls på sistone. På bilden syns den största fänkålen, som var större än min hand. Den mindre gjordes det gryta med purjo och fisk av. Av de dilliga bladen klippte vi kryddgrönt och dekorerade med.

Det var längesedan vi åt på Bellis, så Bellis fick det bli. Eva Bladh ritade den fantastiska dekoren för Karlskrona porslinsfabrik. Det är så sällan man behöver en massa grytor och karotter, så igår passade vi på att använda både traktörpanna och kastrull.

Och smörbyttan! Den törs man knappt använda eftersom locket är så svårt att hålla i och känns som att det kommer att gå sönder bara man tar i det. Opraktisk så det räcker och blir över, men snygg är den.

Till och med salladen kan bo i en Bellis-skål. För varje behov verkar det finnas en servisdel med Bellisdekor.

Glasen är egentligen grogglas, men passade rätt bra eftersom de har fiskdekor. Vi fick citronvatten i våra. Här och här kan man kolla på fler inlägg med glasen.

Nu har jag egentligen börjat sluta köpa på mig fler Bellisdelar, de fyller över en halv Billy-vitrin, men om det dyker upp tekoppar kommer jag att slå till. För vad är det för mening att ha en tekanna om man inte har koppar till?

Purjo över förväntan och en massa blommor

Tidigt i våras sådde jag purjolök. Tunna stackars strån kom det upp, så veka att jag knappt tordes skola om dem. Väl omplanterade var de utan styrsel och föll nästan omkull om man tittade på dem. De växte långsamt långsamt. Väl utplanterade gick det något fortare, men jag var inte nöjd.

Nu är sommaren snart slut och purjon har formligen exploderat. De är sådär butikstjocka som man är van att se dem, trinda och fina. Däremot har de inte såna långa vita stjälkar, men jag har inte heller kupat dem eller använt hushållsrullemetoden. Jag planterade inte heller särskilt djupt. Det ska jag göra nästa år, för det blir definitivt purjo nästa år också.

Här är en nyupptagen purjo, skördad igår kväll i regnet. Vi tog bara upp ett par, de andra får stå kvar ett tag till. Än har vi inte ätit dem, men det syns hur goda de måste vara, eller hur?

Ute i stugan hade alla astrar fallit av allt regnande och många zinnior hade nästan ruttnat. De som var fina plockade vi, tog hem och gjorde buketter av.

Vad det är för zinniasort har jag för längesedan glömt, men etiketten finns säkert kvar i planteringen. Den orange heter i alla fall ‘Oriole’ Den var den finaste och får komma tillbaka nästa år.

Astrar har jag inte haft så mycket förut och jag skaffade hysteriska ‘Pavlova Salmon Rose’. Den är verkligen osannolikt rufsig och rosa. Den får gärna komma tillbaka nästa år med.

I våras när Svenska dahliasällskapet ställde ut på Nordiska trädgårdar frågade jag om gamla svenska sorter. En i montern sa tvärsäkert att de var ändå inte bra och det har kommit så många andra nyare bättre sorter bland annat från USA. Jag som trodde att jag skulle få veta lite mer om gamla svenska sorter… I alla fall gick jag och tittade på deras försäljningsbord, då en av de andra i montern nästan viskade till mig: “Det finns några svenska sorter här borta”. Det här är en av dem. Jag har då inget att klaga på. Moderknölen slarvade jag bort, men jag hade tagit två små sticklingar som tur var. De har vuxit över förväntan och nu var de så fulla med blommor att jag kunde ta en hel bukett med mig hem. Inte illa. De har långa fina stjälkar och ett elegant utseende. Vad sorten heter står också på en etikett som är kvar i stugan…