Häromdagen var det vallmo för hela slanten. Idag är det dahlia. Och inte vilken dahlia som helst. ‘David Howard’ är en gammal klassiker från 1950-talet som sägs vara en fröplanta av den lysande röda ‘Bishop of Llandaff’. En mycket lyckad sådan.
Blommorna är varmt orange och något mörkare mot mitten. De blir ca 10 cm vida och bärs upp av stadiga stjälkar. Hela plantan är buskig och välväxt och blir en knapp meter hög. De är perfekta att odla i stora krukor.
Bladverket är rödtonat sidenglänsande och står vackert mot de mjukorange blommorna. Också knoppar och stjälkar är mörka, knopparna blanka och trinda.
I motljus brinner blommorna som eld. Jag var förutseende i år och tog flera sticklingar, som alla har vuxit till bra och blommar för fullt nu. Förhoppningsvis har det bildats fina knölar som jag kan spara till nästa år.
4 kommentarer:
Vilken vacker Dahlia.
Du får garanterat många fina knölar att spara till nästa år.
Ha det bäst!
Dahlior är fantastiska blommor, älskar doften av dem också men jag har sakta minskat antalet för varje år, började att ta lite för mycket utrymme i vinteförvaringsrummen. Fast några har jag kvar ännu:) Din Dahlia var enastående vacker:) Ha det gott/Monne
Underbara!
Det är ju lite pyssel med vinterförvaringen, men det är värt det. Men som med allt annat är lagom bäst. Man ska ju ha plats för dem också, både i trädgården och under vintern.
I vintras provade jag ett nytt sätt att vinterförvara som var mycket lyckat. Jag tog upp alla rötter, märkte upp och paketerade varje sort i torr blomjord i plastpåsar. Alla plastpåsar fick plats i en stor papperskasse som jag fick ställa i ett frostfritt garage hos några jag känner. Alla utom ett par småttinggar klarade vintern.
Skicka en kommentar