Den här dukningen är egentligen från i söndags. Det kändes lite vårlikt med Stig Lindbergs Odon, trots att odon i allra högsta grad är en höstföreteelse. Fina är de i alla fall, både bären i naturen och i Lindbergs tolkning. Såskannan är dock opraktisk, den sölar obeskrivligt mycket. Man måste ställa den på något. Det lilla fatet är egentligen en av flera i olika storlekar, men idag behövdes de inte. De fungerar dock som de ska.
Vasen är möjligen ett dricksglas från Ekenäs glasbruk, men det är så tunt att jag ogärna skulle vilja stoppa det i munnen.
2 kommentarer:
Fast nog hade vi allt morötter i lillkoppen?
Det hade vi. Det blev lite fel där.
Skicka en kommentar