Kulturbotan i Lycksele

I onsdags var jag äntligen på Kulturbotan. Jag har tänkt att det ska bli av i flera år, men inte förrän nu tog jag mig dit. Kulturbotans samlingar är infogade som ett antal planteringar med olika teman på friluftsmuseet Gammplatsen i Lycksele. Samlingarna består av härdiga traditionella växter, många med lokal proveniens. Det var inget toppenväder, men som tur var höll sig regnet borta ganska bra.

 

Det var mycket som blommade i rabatten vid Ruselegården, bland annat dvärgiris, nejlikrot och smörboll. Jag gillade kombinationen med de samiska färgerna mycket. Nejlikrot har jag knappt ägnat en tanke tidigare, den är ju så vanlig, men den är rätt så speciell i färgen på ett trevligt sätt och bladverket skäms inte för sig efter att den blommat över.

Den här enkelblommande vita pimpinellrosen kommer från Norrbyberg i Lycksele. Den var i full blom och var helt översållad med blommor. Väldigt tjusigt.

Pimpinellrosen ‘Poppius’ fanns på flera ställen. Här stod den i närheten av en timrad och falurödmålad vägg. Färgkrocken var trevlig.

Örträskrosen kan jag verkligen rekommendera om man vill ha en vacker, doftande, tålig och lättskött ros med vackra nypon. Det är troligtvis en korsning mellan vresros och kanelros och hittades i postmästaren Viktor Örtelius trädgård i just Örträsk. Den kan bli drygt ett par meter hög, men hos mig blir den inte riktigt så hög. Däremot skjuter den rikligt med rotskott, vilket bara är bra. Den växer i mager och eländig jord, men den klagar inte. Tyvärr står den lite för skuggigt hos mig så den blommar inte så rikligt som den skulle kunna, men det gör inte så mycket.

Såhär i sista sekunden vill jag passa på att önska: Trevlig midsommar!

Till Östra Tunhem och tillbaka

Det är obeskrivligt vackert i Östra Tunhem. Över helgen har jag varit där och jobbat, men också haft tid att bara gå runt och titta på allt vackert. Utsikten till exempel. Norr om huset ser man ut över odlingslandskapet och i horisonten skymtar Hornborgasjön. I kvällsljuset i söndags kväll var jag tvungen att få till en bild, men som nästan alltid är verkligheten så mycket bättre.

Det har också börjat blomma rosor i Tunhem. Bland de första att börja blomma är ‘Professor Fagerlind’. I fjol skrev jag om den här. I år är den vackrare än någonsin trots att den blivit nästan mosad av en fallande alm.

I en annan del av trädgården har en enkelblommande okänd pimpinellros börjat slå ut. Den är ljust ljust rosa och alldeles bedårande. Jag brukar gilla dubbla rosor bättre än enkla, men den här få mig nästan att ändra uppfattning.

 

Det fanns ett litet rotskott som var på väg ut i grusgången och det fick följa med hem. Det verkar gå vägen trots att det är fel tid att gräva upp rosor nu. De har väldigt känsliga rötter. Rotskottet slokade rejält när jag just hade krukat in det, men nu har det börjat räta på sig.

‘Professor Fagerlind’ har också fått följa med hem, fast redan förra året. Han mår efter omständigheterna bra, men har inte fått något permanent boende. Det kan vara ganska långa handläggningstider här i trädgården.

På precis rätt plats har Camassia leichtlinii 'Caerulea', mörk stjärnhyacint, hamnat. Den står i södra rabatten tillsammans med alla ‘Princess Irene’-tulpaner. Alldeles när ‘Princess Irene’ har gjort sitt börjar stjärnhyacinten slå ut. Alldeles perfekt tajming. Jag håller redan på att beställa fler stjärnhyacinter för plantering i höst.

Nu är jag alltså tillbaka hemma igen och redan ute i stugan. Hela eftermiddagen igår regnade det, men det var ett välbehövligt regn. Idag ska jag ägna mig åt plantering av dahlior, squash och pumpor. Om jag hinner ska jag skola perennsådder. De har fått vänta alldeles för länge nu.

Maskrosbollar

Utanför grindarna i Östra Tunhem, men även inne i trädgården, finns det tusentals och åter tusentals maskrosbollar. Jag borde förfasas över dem, men gör det inte.

 

Varför kämpa emot när man vet att man aldrig kan vinna helt?  Och de är ju fantastiskt vackra, både maskrosblommorna och fröställningarna. I år missade jag blomningen, men 2010 såg det ut såhär.

Liljekonvaljer

På några år har de fullkomligen exploderat. Det har nog att göra med at de har fått hönsgödsel varje vår de senaste åren. I år är liljekonvaljerna större och fler än någonsin. Och tidigare.

Just nu blommar de för fullt och det kommer då och då pustar med liljekonvaljdoft över stugtomten. Fast de växer nästan lite för bra. De har tagit sig in i gräsmattan och de sprider sig dit det inte egentligen var tänkt. Men just nu är de bara så fantastiskt vackra. Och som sagt, tidigare än de brukar.

Årets ‘Princess Irene’

Några fantastiska veckor har passerat. Just nu har jag liljekonvaljdoft i näsan och äppelträden och syrenerna är i full blom. Ute vid stugan blommar tulpanen ‘Princess Irene’ för fullt. Det är minst en vecka tidigare än vanligt. Förra året den 6 juni blommade även violtulpanerna och några vivor. I år är de redan överblommade.

‘Princess Irene’ verkar inte vilja komma tillbaka pålitligt år från år hos mig. Jag får komplettera varje år för att få så många jag vill ha. Till nästa år ska jag köpa ännu fler tuplaner och komplettera med knallgula vårkragar, som var väldigt snygga till, fast de syns inte på bilden.

Det var lite synd att jag missade violtulpanerna och vivorna. Jag gillade färgchocken från i fjol.

Namnlös rosa lycka

Förra året missade jag den allra första blomningen helt. Knoppparna var läskigt köttfärgade och jag blev rätt så besviken eftersom jag väntat i flera år på blomningen. I år hann jag se alla tre knoppar som slog ut.

Den utslagna blomman är inte alls köttfärgad, tack och lov, utan vackert rosa. Och stor, ca 10 cm i diameter. Den hänger i en ampel i arbetsrummet tillsammans med flera andra bladkaktusar och en massa amaryllisar. Det är ett grönt virrvarr i hela fönstret.

Just nu är det ganska blomsterlöst i fönstret, så den rosa blomman behövdes verkligen. Nästa år hoppas jag på fler blommor.

Månadens favoritväxt: Ribes aureum

Äntligen kom våren och försommaren! För två veckor sedan hade björkarna knappt öppnat sig och nu blommar häggen för fullt. Det är galet. Varje år går det galet fort. Häggmisplarna är också i full blom. På väg till jobbet passerar jag en skolgård och bland alla häggmisplar står en enda ensam gullrips, Ribes aureum. Den har just börjat slå ut.

Gullrips verkar inte vara så vanlig, men den är både härdig och vacker. Bladen är blanka och vackert gröna och den har ett glest och luftigt växtsätt trots att den blir förhållandevis hög. Busken på skolgården är lite drygt två meter hög. Den blommar rikligt med gula blommor i klasar. Blommorna doftar gott, litegrand som kryddnejlika.

Särskilt svårodlad verkar den inte heller vara. Den står där på den torra skolgården och bara växer och blommar trots att barnen sliter på växterna rätt hårt. Ett bra köp med andra ord. Och den får vacker höstfärg.