Skedarosen

Att utvärdera en ros efter bara en en och en halv säsong ska jag inte ge mig in på, men det ser verkligen lovande ut för Skedarosen. Den ingår i varumärket Grönt Kulturarv som är ett resultat av POM:s (Programmet för odlad mångfald) insamlingar för att bevara den genetiska mångfalden hos odlade växter. Skedarosen har samlats in på flera platser i södra Sverige, bland annat i Skeda i Linköpings kommun, varifrån den fått sitt namn. I år har den visat sig från sin allra bästa sida här hos mig i zon 5. 

Blommorna är mörkt violetta och har sammetslyster. Färgen bleknar lite och förändras när blomman åldras, men alla stadier är vackra. Bladverket är friskt grönt och växtsättet är aningen vekt här hos mig, men plantan är ung. Den blir kanske stadigare med tiden. 

I år har den både vuxit till ordentligt och blommat rikt och länge. Den har blommat så mycket att det till och med räckt att göra buketter av den. I buketten finns också en till växt märkt med Grönt Kulturarv, höstfloxen 'Alma Jansson'. Förutom den hade jag pärleternell och röllekan 'Walther Funcke'. Mer om Skedarosen kan du läsa om här.

Det blir inte som man tänkt, men bra ändå

Förra hösten blev jag tillfrågad om jag ville göra en sommarblomsplantering i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Jag var inte sen att tacka ja. Under förra hösten tänkte jag, planerade och ritade. Det var spännande att långsamt se planteringen växa fram och få konturer både i huvudet och på papperet.

Det slutade med en fluffig och luftig plantering i mjuka färger med massor av gräs. I början av juni var jag nere i Göteborg och hjälpte till och planterade. Också det var väldigt roligt. Sedan kom sommaren. Eller den kom av sig helt kanske man ska säga.

Det är först nu i slutet av sommaren som planteringen tagit sig och börjat blomma ordentligt. Färgskalan är jag väldigt nöjd med. Jätteverbena, sommarljus och kungsljuset 'Southern Charm' ger en plantering i mjuka och dimmiga pastellfärger.

Jag kunde inte låta bli att tjuvfota några besökare som stod och läste informationsskylten som sitter vid planteringen. De läste så noga trots att texten blev lite väl lång. Den handlar om vägen till en färdig plantering. Agnetha Fältskog hjälpte mig på traven kan man säga...

Längs ena kanten finns en remsa med låga marktäckande bladväxter. Inte en blomma i sikte. Tanken är att de ska se ut lite som mossa och ge en kontrast till alla höga blommor. Den här remsan är det enda som blev riktigt som det var tänkt. Jag skyller på sommaren.

I all den här röran av växter skulle det också ha funnit en hel massa gräs. Tre olika sorter och nästan en tredjedel av planteringen skulle vara höga gräs, men de syns knappt till alls. När jag var där och fotade i förra veckan var de inte ens i närheten av att börja blomma. Det var väldigt synd för de hade nog gett mer luftighet och lätthet till planteringen. Det hade jag gillat, men det blev bra ändå.

Det har varit väldigt kul att göra en så stor plantering i en så välkänd och välskött anläggning som Trädgårdsföreningen. På det hela taget är jag väldigt glad och nöjd. Sommaren och vädret kan man inte göra så mycket åt.

Balkongsommar

Tiden går fort när man har roligt. Våren försvann i ett nafs. Nu har halva sommaren gått och farten avtagit en hel del. Det är inte lika mycket som ska göras och hinnas med längre. Det är skönt att sitta på balkongen. Vår balkong är verkligen inte stor, men det får ändå plats med en hel del växter förutom en sittplats för två, eller kanske tre, eller i nödfall fyra om man verkligen knör ihop sig.

Varje år har vi samma gamla lådor i plast som vi fyller med växter. Olika teman varje år. Temat är aldrig spikat i förväg utan improviseras fram när vi åker och handlar. Att planera mycket innan slutar nästan alltid i besvikelse över att det man helst vill ha inte finns. Jag gillar färgkrockar och i år hittade jag ljuslila Brachyscome multifida, gulgrön Heuchera och stålblå Festuca glauca. Höjden står vit Gaura lindheimeri för. Det blev skirt och färgglatt på samma gång.

Inifrån räcket syns inte lådorna så mycket, så jag fyller på med andra växter med lite samma färgtema. Jag har inget emot att trängas med växterna, hellre det än att inte ha några alls. Det kan nästan inte bli för mycket blommor på en balkong.

Triad

Husgeråd. Jag gillar husgeråd. Numera är det begär mer än behov som styr, för exakt hur många olika modeller av till exempel bestick kan man tänkas behöva?

Minst en till modell måste svaret bli.

I höstas fyndade jag de här snyggingarna på Pryl 1900 här i Umeå. Jag köpte dem osedda genom deras facebookgrupp. Det var inget att fundera på. De var ju så snygga, men de är inte så praktiska; de är för lätta och triangelformen gör att de inte ligger helt rätt i handen, men vad gör väl det? Hellre snyggt än praktiskt. Triad heter de och ska vara ritade av Sigvard Bernadotte.

Såhär ser de ut in action. Det gick fint att få i sig soppa med skedarna och de var dessutom fina ihop med Grill Gul från Gustavsberg.

Knivar, gafflar och skedar var det jag fick tag på i höstas. Nu har jag börjat kolla även efter andra delar. Nu håller jag ögonen öppna i alla loppislådor jag ser. Plötsligt händer det.

Julgransbestyr

I år är julgranen slankare än vanligt, men ändå gick det att få dit nästan lika mycket pynt som tidigare år. Det är en helt vanlig rödgran odlad någonstans i Skåne. Den såg ovanligt oodlad ut för att vara odlad. Väldigt bra.

 

I år har det inte blivit så många blogginlägg. Jag har haft fullt upp med annat, men nu i december har jag faktiskt gästbloggat på Nordiska Museets julblogg. Det var kul. Jag hittade två julgransbelysningar som jag nästan inte kunde låta bli att skriva om. Inläggen kan man hitta HÄR och HÄR.

 

                                           Jag önskar alla en riktigt

                                            GOD JUL

Tio herrar dukar bord med färg

Julen är i antågande. Vi är ute i stugan i Håknäs och eldar i spisen och försöker plugga duktigt, men för mig går det sådär. Det är mycket roligare att göra annat, till exempel titta i gamla exemplar av Femina från 1950-talet. Det här numret är visserligen från försommaren 1956, men håll med om att de flesta dukningarna skulle funka både till jul och till nyår eller till vilken annan högtid som helst.

Bildtexterna är också underhållande att läsa. Klicka så bilderna så går det något lättare att läsa dem.

I texterna hittar man massor av uppgifter om vilka som tillverkat och vilka som formgivit. Sånt gillar jag. En hel del av det som syns på bilderna passerar förbi när man är på loppis.

Det är idel kända (och numera okända) män som har dukat: Sven Lindberg, Pekka Langer, Sven Erik Skawonius, Folke Arström, Fred Wethje, Alf Kjellin, Einar Nerman, Stig Lindberg, Sven Engström och Evert Taube.

Det är bara att börja rota i skåpen och plocka fram godbitarna och börja duka. Du har säkert något från bilderna i just ditt köksskåp. Om inte så finns de att köpa på närmsta loppis.

Crocus speciosus ‘Oxonian’

De är tidigare än i fjol, nästan en hel månad tidigare. De är fler också. Det var väldigt oväntat. Jag hade räknat med att höstkrokus långsamt skulle tyna bort i den västerbottniska kylan. Det har det inte alls gjort turligt nog. Till skillnad från i fjol är jag rätt säker på att det är sorten ‘Oxonian’ jag har planterat just här.

 

De har också hunnit sig så pass stora i höst att om bara solen hade visat sig något lite, hade det orkat öppna sig. En blomma var till och med överblommad. Tänka sig. Den frös inte bort.

Ska de klara att komma tillbaka även nästa år? Det finns gott hopp.

Dahliafavorit

Just idag såg det inte ut som på bilderna. Alla dahliablommor var obarmhärtigt bortfrusna och förvandlade till ett obestämbart grönt slem. Alla stjälkar vara blöta, avbrutna och hopplöst vissna. Sommaren är över och det är dags att börja minnas.

I slutat av juli blommade 'Baby Fonteneau' som bäst. Eller så bra den hade förutsättningar till. Knölarna kom i jorden sent och fick någon sorts ohyra som höll tillväxten tillbaka, men den 22/8 hade de vuxit på sig så pass mycket att de orkade börja blomma.

Blommorna är verkligen väldigt fina. Kronbladen tonar från någon sorts aprikosgul längst in till varmt rosa längst ut i topparna. Det gör att hela blomman får ett djup och en lyster som inte låter sig fångas på bild. Inte av mig i alla fall. Hos mig blir blommorna inte alls så stora som The National Dahlia Collection säger att de kan bli, men jag är nöjd ändå.

Idag har jag tagit upp de flesta dahlior inklusive 'Baby Fonteneau', skakat av så mycket jord det gick och märkt alla knölar med namn. Nu hoppas jag bara att de klarar vintern.

Julen börjar i juli

Värme gör mig slö och nu när det varit exceptionellt varmt har jag varit extra slö. Särskilt på att på på loppis. Men nu i söndags hände det. I en källare i Norrbyn hittade vi massor av fina saker. Särskilt förtjust blev jag i julgranskulorna.

Vanliga runda med fina färger har jag egentligen dussintals av, men de här var extra stora och fick slinka ner. Fast roligast var nog ändå svamparna. Jag vet inte hur gamla de är, eller om de ens är särskilt gamla, men söta var de. Jag har dessutom knappt några sedan tidigare och då blev frestelsen för stor. Alla låg dessutom i sina praktiska kartonger och de är också värda en slant, i alla fall om man har mängder med julgranskulor som behöver förvaras. Nu går jag bara och väntar på att juli ska bli jul. Det händer fortare än man tror.

Balkongblommor

Att köpa blommor till balkongen är inte helt lätt. Varje år är en övning i självbehärskning. Det finns så mycket att välja på och om jag helt gick på impuls skulle balkongen bli så våldsamt brokig att det skulle vara svårt att stå ut med att se det. Samtidigt gillar jag mycket färg. Det är som sagt svårt det där. Tidigare år blev det såhär och såhär.

I år föll valet på aprikosorange tvillingsporre, Diascia barberae, och svansfjädergräs, Stipa tenuissima. Det blir färgglatt och skirt på samma gång.

I en större korg i ena hörnet av balkongen rymdes även ett par tobaksblommor, Nicotiana x sanderae 'Lime Green' och en tuva Calamgrostis ‘Overdam’. Det aprikosorange sticker av ordentligt mot tygvindskyddet. Det är bra.

På bordet är det mycket lugnare. En kruka heliotrop, Heliotropium arborescens, samsas med penséer som är kvar sedan i våras. När man ska sitta och äta på balkongen åker de ner på golvet. Det är helt nödvändigt, annars får man inte plats.

Lådorna med tvillingsporre och svansfjädergräs är visserligen skira och fina, men de behöver lite mer stuns och struktur. Fler växter kan bli svårt att klämma in. Det löser sig säkert. Sommaren är lång.

Gulbladig akleja

Tiden går och helt plötsligt är det efter midsommar. Tiden går och helt plötsligt är det också långt över två månader sedan förra inlägget. Den här våren och försommaren har varit hektisk, men väldigt rolig och lärorik.

I rabatterna växer det oftast utan att man behöver göra så mycket och många växter kan man lita på. De gör vad de ska utan pyssel. Det är tur, för annars hade trädgården sett ut som en öken i år. Det är först under de senaste två veckorna som jag kommit igång med trädgårdsarbetet på allvar.

En växt att lita på är gulbladig akleja. Hos mig lyser den upp lite här och där. Allra vackrast är den i vandrande skugga. Då skimrar bladen väldigt vackert.

Mina plantor har jag dragit upp från frö. Den vanligaste gulbladiga sorten heter Aquilegia ‘Mellow Yellow’. Den har blommor i vitt mot det gula bladverket. Den sorten finns i en rabatt runt hörnet. Den här gulbladiga med blå blommor på bilden kommer troligtvis från en sådd av ‘Woodside Variegated Mixed’. De får gulvariegerade blad och blommor i blandade färger, men enstaka plantor kan få en helt gul bladfärg. Den med variegerade blad är borta sedan länge, men den här färgvarianten har stannat och förökat sig. Det finns alltid några småplantor på gång i rabatterna. De är lätta att flytta till platser där man behöver bladverk som lyser upp.

Berberis koreana

Igår var vi ute i stugan med några kompisar. Det var första gången för mig sedan trettonhelgen. Jag gick runt huset flera varv och tittade på alla växter som tinat fram. Berberis koreana var lätt att få syn på. Den stack ut ordentligt från allt annat med sina dekorativa kransar av taggar. Jag hade varken förstått eller sett att den var såhär vacker utan blad. Och den hade klarat vintern galant. Den levde ända ut i topparna.

Jag vann den på lotteri i fjol våras och den har bara vuxit en säsong hos mig, men den ser ut att kunna växa till sig rejält i år. Jag hoppas och håller tummarna.

Ser du flugan?

Jag har lämnat Umeå för några dagars jobb i Västergötland och Östra Tunhem. Här är våren i full gång. Det blommar snödroppar, vintergäck, krokusar och snöklockor. Tibasten är på gång och i gräsmattan finns det redan några tusenskönor. Visst är det lite kyligt och blåsigt, men om man jobbar på håller man värmen rätt bra. Och så kallt kan det ju inte vara när till och med insekterna är vakna trots att vintergäcken inte riktigt orkar öppna sig.

Ser du flugan?

Middag med kort datum

Vad man ska ha till middag är inte alltid helt lätt, men ibland bara löser det sig av sig självt. Häromdagen låg det några stackars franskbröd och torkade i en stört på Konsum. Halva priset, kort datum, stod det. Torrfranska är ju inget man vanligen köper, men fylld formfranska, fanns det inte det inte nåt sånt recept i nån gammal kokbok om smårätter hemma i lägenheten? Ett bröd hamnade i korgen.

Anders gröpte ur brödet, gjorde svampstuvning och fixade sallad på det sista av ett isbergshuvud och några småtomater. Jag letade något att duka med. Det var inte helt lätt. Valet föll på Terma till formbrödet och salladen. Det kändes bra. Men vad skulle vi äta på? Allt porslin kändes trist.

I besticklådan hittade jag en salladstång som vi sällan använder. Det är synd. Den är rätt praktisk. Den är märkt Kökslubben och kommer troligtvis från Nilsjohan. Den kan ha varit någon sorts medlemsgåva. Köksklubben var Nilsjohans medlemsklubb och hade som mest 1,2 miljoner medlemmar. Helt otroligt. Och tången är både fiffig, snygg och praktisk.

Det blev Stig Lindberg-tallrikar att äta på. Eller jag tror att det är Stig Lindberg.

Den här fajanstallriken från Gustavsberg har jag haft i flera år. Jag har fyndat den för 50 kr i en antikaffär på Söder i Stockholm. Den har en dekor som känns väldigt lindbergsk. Om den är tänkt till mat vet jag inte, men formen säger  mig att så är fallet.

På Antikmässan i år hittade jag en tallrik med samma form och storlek, men med ett annat mönster. Också det mönstret luktar Stickan. Men jag vet inte. Hittar jag fler tallrikar i samma serie kommer jag nog att ha svårt att låta bli att köpa om jag bara har pengar till det. Det vore helt fantastiskt med ett dussin olika dekorer…

Det gick att äta på det också, men jag var rädd att repa dem hela tiden. Jag kanske inte kommer att äta på dem varje vecka. Fast fint blev det och gott var det. Fyllt formbröd är det minsann inget fel på.

Till kaffet efteråt fick vi dyra praliner. Också de till halva priset på grund av kort datum. Det är inget fel på rea. Särskilt inte om man kan piffa till det med lite färgglada plastskedar och annat tillbehör. Skedarna har jag skrivit om här också.

Jag ser ett mönster

En gång i tiden pluggade jag till sömmerska. Jo, det är faktiskt sant. I tre år i mitten av 1990-talet läste jag en sömnads- och textilutbildning på Stenebyskolan i Dalsland. Det var väldigt skoj, men efter utbildningen tog verkligheten vid och den var inte lika vänligt inställd. Jag trodde till och med att intresset hade dött, men efter en tio år sådär vaknade det så smått till liv igen och jag började ångra att jag gjorde mig av med mönster, tyger och böcker.

Någon gång då och då har jag tagit på mig att sy en klänning, men mest av allt har jag samlat på mig mönster och idéer till kläder som mest troligt aldrig kommer att bli av, men det gör inte så mycket. Mönstren är ju så fina i sig att man inte behöver sy upp dem.

Men visst har jag lekt med tanken att sy upp något av dem bara för att det är roligt och utan att ha någon specifik person som ska använda den, men än har det inte blivit av.

Jag funderar på vilken modell jag i så fall ska välja. Det finns några personliga favoriter, men det är så svårt att bestämma sig. Det beror ju så mycket på vad man hittar för tyg också.

Mönstret med en gul och en röd klänning längst ner till höger i bild nr 008, det med en gul klänning med en rosett i midjan i bild nr 010 och VI-mönstret längst ner till höger i bild 011 skulle vara roliga att sy upp. Om jag en dag hittar lämpliga tyger…

De allra äldsta mönstren är nog från början av 50-talet, de allra nyaste är bara något år gammalt. Den övervägande delen av mönstren jag köpt på mig är från 50- och 60-talet av någon anledning. Jag gillar siluetterna och alla roliga detaljer och skärningar man hittar i dem. En annan anledning förutom att de var fina att se på var nog att när jag började köpa dem var att det fanns relativt gott om dem.

Att många av mönstren har varit otroligt billiga i inköp har nog också spelat roll för hur många det har blivit. Det är svårt att motstå något man vill ha när det kostar 1 kr, eller hur?

Har man ont om plats är det också bra att samla på mönster. Det går att pressa ihop rätt många i en förvaringslåda av plast och rulla in den under sängen. Då och då tar jag fram lådan och tittar och ibland fyller jag på med ett och annat mönster.

I veckan kom till exempel den rosa klänningen högst upp till höger i bild 015 med posten. Jag gillade det smockade oket fram. Den vore kul att göra någon gång. Jag tror till och med att jag har ett tyg som skulle passa.

En brudklänning vore också skoj att göra. Helst en enkel som den längst ner till vänster i bild 016. Då skulle jag vilja sy av ett riktigt fint sidentyg, helst en en sidenbrokad, så jag får pilla med att mönsterpassa, eller så sy den helt i krusterad spets. Det vore något.

Några modeller har jag faktiskt sytt upp, bland annat den vita klänningen med blommor i övre raden i bild 015 och den lila 80-talsklänningen längst upp till vänster i bild 019. 80-talsklänningen sydde jag till en kompis för att inviga overlockmaskinen jag fick i 40-årspresent.

Herrmönster har det blivit betydligt färre av. Det finns inte så mycket att få tag på helt enkelt och de herrmönster jag har är representativt även för det sortiment som finns i katalogerna idag; morgonrockar, pyjamasar och en och annan byxa och skjorta.

Det här är inte alla mönster. Det finns en hel del barnmönster också, men de får jag visa en annan gång.