Alla hjärtans frukost

Dagen till ära gjorde Anders scones till frukost. Hjärtformade såklart, men lika goda som vanligt. Jag gjorde mig till och dukade. Brunt är kanske inte kärlekens färg, men det fick gå ändå. Den bruna servisen heter Rustik och ritades av Britt-Louise Sundell för Gustavsberg i mitten på 50-talet, men den tillverkades ända in på 1970-talet.

Med Rustik var det knappast kärlek vid första ögonkastet, snarare tvärtom, men efter några år har man växt ihop och trivs mer och mer. Det kommer troligtvis att hålla livet ut. Det är en servis som vinner i längden och som passar särskilt bra med vardagsmat. Köttbullar och sånt. Ostkupan är köpt i Göteborg för rätt många år sedan och nu har jag äntligen kunna få reda på att den troligtvis kommer från Norge och är ritad av Benny Motzfeldt för Hadelands glasbruk. Teakbrickan under är nog inte original. Originalet verkar ha ett fasat spår där glaskupan sätts ner. Betydligt elegantare, men lösningen med bricka och handtag funkar det med.

Anders fina scones var väldigt goda tillsammans med västerbottensost och purjolök. Till det bruna och rökfärgade temat passade äppeljuice bäst. Apelsinjuice blev för färgglatt.

 

Hemgjord kvittenmarmelad var också gott till sconesen. Och aprikosmarmelad. Jag har skrivit det förut, men små fugaskålar är verkligen bra till så mycket. Mätt och belåten kan jag säga att det blir en bra dag dethär.

Gamla frökataloger och en ny idé

Häromdagen damp det ner ett brev på golvet i hallen. Det var en frökatalog från Nordiska fröhandeln i Stockholm från 1927. Sedan tidigare har vi två andra gamla frökataloger, en från Lundgrens fröhandel från 1947 och en från Weibulls från 1963. Vi har tänkt att så småningom skaffa fler. Helst från norrlandslänen, men även andra som verkar intressanta.

Bäst hittills är frökatalogen från Lundgrens fröhandel i Härnösand från 1947. Förutom att den är den nordligaste jag hittills skaffat, är det också den vackraste med sin tecknade och vackert färglagda framsidesbild.

Trots att jag bara har tre kataloger kan man tydligt se hur sortimenten förändrats över tid. I katalogen från Weibulls 1963 finns med lite tur fler än två sorter av varje gröda. De äldre katalogerna är betydligt rikare både vad det gäller arter och sorter.

Så fick jag en idé. Jag kollade vad som fortfarande idag fanns att beställa av sorterna i Lundgrens katalog från 1947. Stugan vi odlar vid byggdes i början av 1930-talet och 1947 fanns det helt säkert ett grönsaksland där ute. Och Lundgrens från Härnösand hade säkert ett sortiment som var anpassat för klimatet.

Det visade sig att ganska många gamla sorter från Lundgrens katalog säljs än idag. I Runåbergs och Impectas kataloger hittade jag det jag ville ha. Det var bara purjo jag gick bet på, men jag valde en annan gammal sort, för purjo vill jag inte vara utan.

Det ska bli spännande att äta helt tidsenliga grönsakssorter när vi lagar mat ute i stugan i sommar. Om det nu blir några grönsaker förstås. Det återstår ju att se.

Dagens dukning med smörgåsar och importporslin

Gårdagskvällen ägnades åt tekakebakning. Varför gör man det inte oftare? Det är ju egentligen ingen ansträngning. De går fort att baka ut och bli klara med. Mina föräldrar kom på besök idag på förmiddagen och medan Anders gjorde smörgåsar ordnade jag med bordet.

De här blå kopparna har jag haft sedan någon gång på 1990-talet. Jag fick dem av min mamma i present. De är jättefina, men helt anonyma och endast märkta med IMPORT undertill. Det har gjort det helt omöjligt att skaffa fler och därför har de fyra kopparna blivit ensamma i skåpet utan sällskap av kannor och assietter. Det gör att de inte kommer fram så ofta eftersom de är rätt svåra att kombinera med annat. Fast jag blev rätt nöjd med glasassietter och Folke Arströms Thebe-bestick till.

Teakbrickan är egentligen en undertallrik, men den funkar utmärkt som bricka åt smörgåsarna som Anders gjorde. En smörgåsspade är helt perfekt att servera med för att slippa kladda ner fingrarna. Den här kommer från Nilsjohan.

Den senaste tiden har jag fått för mig att köpa små nysilverbrickor. Det här är det senaste inköpet och den var alldeles lagom för små Citronrutor ur Lotte Möllers bok Citron. Se recept nedan.

Praliner kan man hitta billigt på post-jul-rea. Det gillar jag, trots att det märks på vågen.

Pudrade citronrutor

Mördegsbotten:

2 ½ dl vetemjöl
½ dl socker
1 knapp tsk vaniljsocker
150 g smör

Fyllning:

3 medelstora ägg
2 dl strösocker
½ dl vetemjöl
rivet skal av 1 stor citron
5 msk pressad citronsaft

florsocker att sikta över

Gör mördegsbotten en en matberedare. Blanda först de torra ingredienserna i den. Lägg sedan ner smöret och arbeta snabbt ihop till en deg. Platta ut degen i en form som är ca 20x25 cm stor. Grädda mitt i ugnen i 200 graders värme i 12-15 min.

Under tiden vispas ägg och socker till fyllningen pösigt. Tillsätt vetemjöl, pressad citronsaft och det rivna citronskalet. Ta ut kakan ur ugnen och bred smeten försiktigt över den förgräddade mördegsbottnen. Grädda i ytterligare 8-10 minuter. Sikta florsocker över den nygräddade kakan och låt den kallna.

Skär kakan i rutor och servera. Pudra gärna lite extra florsocker över vid serveringen. Det ser festligt ut.

Månadens favoritväxt: Moses stentavlor

I sista sekund har jag bestämt mig. Månadens favoritväxt är Maranta leuconeura var. erythroneura, Moses stentavlor. Den verkar i det närmaste perfekt för fönsterbrädan.

 

Under hela vintern ha det kommit nya friska och fina blad och bara några få gamla blad har blivit fula. Nu i januari har den varit väldigt fin. Jag har ca 19 grader varmt närmast glasrutan i fönstret. Den verkar tåla att torka till något under vintern, men det får vara med måtta. Litteraturen säger duscha bladen med ljummet vatten, men jag har låtit bli och har inte märkt att den lidit. Däremot märks damm på bladen ganska väl, så en avspolning då och då i duschen skadar inte. Den härstammar från den brasilianska regnskogen. Den syns inte så ofta ute i butikerna, men den är lätt att föröka med sticklingar.

Mitt exemplar fick jag som stickling när jag gjorde praktik på Hansskogs plantskola för ganska precis 1,5 år sedan.

Fler månadens växt kan man hitta här.

Dagens dukning

Man kan säga att gårdagens middag var ett försenat födelsedagskalas. Inte mitt eget dock. Tomatoppa fick det bli till huvudrätt och det var svårt att hitta något porslin jag var nöjd med. Valet föll till sist på Berså mest för att assietterna (nästan) kan användas som som lock till skålrikarna när man dukar. Det spar en hel del plats på bordet innan man börjar äta. Gremolata till tomatsoppan blev rätt gott som tillbehör och så fick jag användning för små krustadformar i Picknick-serien av Marianne Westman.

Det är inte så ofta man använder terrin, men när det är kalas får man anstränga sig. Alltså fick terrinen ur Terma-serien av Stig Lindberg vara med. Den slukar en hel del soppa trots att den ser rätt liten ut. Jag blir förvånad varje gång. Innan jag fyllde den med soppa hade jag värmt upp terrinen med kokande vatten, så att soppan inte skulle svalna när jag hällde över den.

Oststängerna som också hörde till fick precis plats på längden i ett uppläggningsfat i Berså. Vilken tur. Karaffen i bakgrunden är en favorit, men den är tyvärr helt anonym. Det finns ingen märkning alls på den. Är det någon som vet var den kommer ifrån, så skriv gärna och berätta.

Det blev en väldigt trevlig kväll. Välkomna åter!

Tunhemskt hönsnätsskydd

I veckan har jag varit nere i Västergötland och hälsat på. Bland annat har jag varit i Östra Tunhem. Dit åker jag så ofta jag kan. Det är trivsamt och trevligt och stället är fantastiskt vackert. I vinter verkar det komma rimligt mycket snö här nere, men det ger en del problem också. Större problem med djur. I alla fall för Bergenian under snön på bilden. Den kan bli helt kaläten tills fram på våren.

Ett hönsnät på marken skyddar den effektivt. Det blir vackert också. Hönsnätet kan böjas i vindlingar allt efter tycke, smak och behov.

Det är fint att se på hur hönsnätets veck och böjar bildar mönster över snön.

Nya året börjar bra

Knappt har det nya året börjat förrän det börjar hända saker i krukorna. Amaryllisen ‘Alfresco’ blommade visserligen redan på nyårsafton, men öppnade sig inte helt förrän igår.

‘Alfresco’ är ny för mig i år, även om jag sett den i butikerna. Den doftar dessutom. Det är inte en stark doft, men den finns där och det doftar kryddigt på något sätt. Grönt och kryddigt. Det ska bli kul att se om den orkar fortsätta att växa och blomma.

En överraskning fanns i det här torra fnaset. Inte bara en blomknopp, utan två!. Den syns om man kikar noga. Den här amaryllisen har hängt med i flera år och den växer och blommar snällt varje år. Det är inte alldeles själklart att amaryllis vill fortsätta växa och blomma igen. Vissa sorter bara tynar och dör hur man än pysslar med dem och vissa sorter är hur lättskötta som helst. Vad det beror på är svårt att säga, men jag får för mig att det ibland beror på virussjukdomar som plantan bär på redan när man köper löken. Den här heter ‘Exotica’ och hör alltså till de lättskötta. Det är nu i januari och framåt som den riktiga och egentliga amaryllistiden börjar.

Den verkliga överraskningen var den här hibiskusen. Jag har visserligen sett knoppen växa och bli större, men det är ju fortfarande ganska mörkt ute och hibiskusar kräver i regel en hel del ljus för att orka blomma, så jag trodde inte att den skulle klara av att slå ut. Kanske firar den att ljuset faktiskt är på väg tillbaka. Det märks en lite skillnad redan inbillar jag mig.

God fortsättning på det nya året!