Nu blommar äntligen Polarstern

Jag har gått och väntat ett tag nu.  Bild på knopparna finns här och här. Jag har inte sett den på riktigt själv(jag är i Mariestad och Polarstern är i Umeå), men jag får tro på mobilbilden jag fått skickad till mig. Nästa vecka får jag hälsa på den och då ska jag dofta den svaga, men mycket goda doften. Om den inte hunnit vissna förstås.

En tur till Botan

När man är i Göteborg är det nästan ett måste att besöka Botaniska trädgården. Det finns alltid något intressant att titta på. Lördagens besök var inget undantag. Tvärtom.

Scilla mischtschenkoana, persisk blåstjärna, blommade vackert bland bruna löv i backen upp till växthusen. Det var riktigt efektfullt. Blommorna låg tätt mot marken, nästan som de frös.
Inne i växthusen blommade orkidéerna för fullt, men linsen på kameran immade igen, så det blev bara ett foto från orkidéavdelningen, Ada aurantiaca. Den vill ha hög luftfuktighet och svalt på vintern och är inte helt lätt att ha hemma på fönsterbrädan, men den är fin med sin lysande orange färg.

Annars tycker jag att det är lökväxterna som gör Botan värt ett besök den här tiden på året. Egentligen räcker inte ett besök. Lökväxterna avlöser varandra i snabb takt, så det gäller att passa på medan tid är.

Den här amaryllisen väckte stort habegär. Det gjorde också denna:

Det skulle vara kul att veta art- eller sortnamn på amaryllisarna, men det kunde jag inte förstå av etiketten. Det var synd.

Den här var däremot tydligt märkt med Lachenalia aloides 'Pearsonii'. På svenska heter Lachenalia aloides brokig papegojhyacint. Den kommer från Sydafrika och Kapprovinsen. Jag gillar lysande färger.

Veltheimia capensis var också effektfull i sin färgsättning med lysande rosa mot blågrönt bladverk.
Lite mindre känslig är nog denna:

Bergenia ciliata, strävbergenia, klarar sig utomhus i Sverige, men här växte den i växthusen. Bladen är inte alls lika stora och grova som hos Bergenia cordifolia, blommorna är snyggare och den har ett mycket nättare utseende tycker jag. Ska nog testas.

Den här gula snyggingen heter Gymnospermium albertii och kommer från Centralasiens bergstrakter. På Botan växer den i deras lökbäddar utomhus. Man undrar ju om den är svårodlad.

Det fanns en hel del fina krokusar som blommade. Jag fastnade för de strimmiga. I knopp är de väldigt fina. Den ovan heter Crocus biflorus ssp. adamii, blå bägarkrokus. Lättodlad påstås det.

Crocus reticulatus är också fin. Det skulle vara kul att se färgen inuti när den öppnar sig, men finast är den troligast såhär med nästan svarta och gula ränder.

Detta är Crocus x leonidii ‘Feathered Sulphur’. Historien om den finns här. Det dröjer innan krokusarna börjar synas i Umeå, men de är värda att vänta på.

Jag hade nästan glömt bort Karlstad

För flera år sedan bodde vi i Karlstad. Såhär såg köket ut. Jag gillade aldrig riktigt lägenheten, förutom att den låg väldigt centralt vid Sandgrund, men nu när jag fick se bilden på köket längtar jag nästan tillbaka. Alla hibiskusarna har jag gett bort (vi har inte några söderfönster längre) och alla fina saker står inne i skåp, så man måste öppna för att se dem. Tänk om vårt nuvarande kök blev klart så vi kunde sätta upp hyllor och göra riktigt fint. Tänk att få ställa fram Ceylon-servisen och alla teakskålar och allt sånt så att man ser dem varje dag. Jag längtar tills dess.

Trollhassel i Trädgårdsföreningen

Igår blev det ett Göteborgsbesök. I Trädgårdsföreningen blommade den här fantastiska trollhasseln, Hamamelis x intermedia ‘Diane’. Blommorna har en alldeles särskild färg och kan lysa upp vilket dystert hörn som helst.

Växtsättet bidrar till att de rufsiga blommorna kommer till sin rätt och att den verkligen gör skäl för namnet trollhassel. Titta bara:

Kommer man från Umeå som jag får man nöja sig med att titta här. Härdigheten är inte den bästa, zon 3. Men visst blir man sugen på att pröva ändå…

Äppelmosburk

Gårdagens inköp på Antikfönstret i Mariestad var ett bra köp. I samma serie finns en smörbytta som vi använt i ett antal år nu som serveringssmörbytta. Den åker in och ut ur kylskåpet och verkar hur tålig som helst. Godset är hårt och glasyren spricker inte, vilket annars kan vara ett problem. Särskilt med smörbyttor. Jag längtar riktigt tills det blir dags att koka äppelmos igen. Tack Rörstrand och Marianne Westman som formgivit den.

Tekoppsfavoriten

Den här tekoppen hittade jag på auktion för ganska många år sedan nu. Dekoren heter Emilia och är gjord av Raija Uosikkinen för Arabia. I serien finns en hel massa delar, bland annat en fantastiskt kvadratisk porslinsbricka.

Det som gör tekoppen så bra, förutom den snygga dekoren med utflyktsmotiv, är att den är så rymlig. Den rymmer precis en halvliter te.

Jag har på  känn att min kopp är andrasortering. Dekoren är lite skadad på vissa ställen och det finns en överglaserad spricka i godset. De gör inget. Den är snygg att se på och god att dricka ur.

Syltade apelsinskal

Vad kan man göra om man har pressat apelsiner till frukostjuicen? Jo, syltade apelsinskal. Det är enkelt, billigt och framförallt mycket godare än de oekologiska man kan köpa färdigsyltade på Konsum. Vi använder såklart ekologiska apelsiner. Det känns alltid bättre med tanke på alla bekämpningsmedel de annars besprutas med. Jag gillar apelsiner som faktiskt kan mögla…
De  urpressade skalen delar man i lämpliga delar och kokar mjuka i vatten som precis täcker skalen. När de mjuknat skrapar man skalen rena från fruktkött och det mesta av det vita med en kniv och skär skalen i jämna små tärningar.

Sedan ska sockret till. Det ska vara lika delar socker (eller något mer) och apelsintärningar. Om man nollställer vågen med kasrullen på, kan hälla ner apelsinskalen, läsa av antalet gram och sedan dubblera vikten med socker. Enkelt och smidigt. Och man skitar bara ner ett kärl.

Föst kastrullen på vågen….

I med apelsinskalen…

I med sockret, tillsätt 0,5-0,75 dl vatten per hekto apelsinskal (sockret inte inräknat) och ställ på spisen. Koka på låg värme under lock tills det kokat ihop och vattnet nästan dunstat bort. Det tar drygt en timme.

Häll upp på burk och förvara den i kylskåpet. Det håller länge, minst ett år. Klart!
Använd apelsinskalen till exempelvis ambrosiakaka. Det blir mycket bättre än med köpt apelsinskal. Eller gör vetebullsfyllning med apelsinskal och mandelmassa.
Lycka till!