Fyndsoffa och brakved

I förra veckan åkte vi från Östersund till Umeå. På vägen kryllar det av loppisar och antikaffärer, så i ett svagt ögonblick köpte jag en soffa vi verkligen inte behöver. 100 kr kostade den. Det största problemet var nog att få hem den. Mina föräldrar hjälpte mig med det idag. Vi åkte ända till Graninge bruk och tillbaka, hämtade soffa och gick på loppisar.

Frågan är nu bara vad som ska hända med soffan. Den är för sliten för att användas som den är och vi har ingen plats för den. Men den är ju så fin! Jag har letat efter en etikettmärkning under soffan, men det finns ingen. Jag har kollat igenom de flesta böcker vi har med heminredning från 40- och 50-talet, men utan resultat. Den förblir anonym. Eller så hittar jag den i alla årgångar av Hem i Sverige vi har, men det var för jobbigt att kolla igenom dem nu ikväll. Något kul ska man ju spara…
På vägen till Graninge stannade vi vid en sjö och fikade. Vid stranden växte Frangula alnus, brakved, en lite anonym, men fin buske som gillar fuktiga lägen. Inget för stugan egentligen; där är det kruttorrt, men jag plockade med mig några mogna bär. Jag har planerat att så frön av allt jag kan komma över i höst bara för att se vad som händer. Jag har redan fått ihop en liten samling. Önskedrömmen vore frön av makedonsk tall och ekollon från residenset här i Umeå.

Dramatiskt i Vänortsparken

Mörkbladig silverax, kransveronika och tuvtåtel var väldigt effektfullt ihop. Utanför bild växte dessutom några kungsliljor. De skulle vara snyggt med ännu fler sådana framöver.

En riktig hibiskus

På Nordendahls blommor finns just nu något så ovanligt som hibiskusar som inte behandlats med retarderingsmedel. De växer precis som hibiskusar ska, lite yvigt och luftigt. Jag frågade var de kom ifrån och de hävdade att de köpt dem från Holland trots att de växte i udda plastkrukor som det bland annat stått påskliljor i.

Hursomhelst kommer de här hibiskusarna att kunna fortsätta växa hemma och inte bara stå och stampa och sedan dö, som de kompakta monster som man vanligtvis hittar. Jag har egentligen köpstopp på hibiskusar, men en till finns det nog plats för. Jag gav bort två stora åbäken i våras.

Dagens ord är färg

Höstvädd, Helenium ‘The Bishop’ och fackelblomster ‘Dropmore Purple’. Tillsammans slår de alla vita, smakfulla planteringar med hästlängder. Vad kan smaka mer är det här?

Bara lägga till eller lägga till och ta bort?

Det fattas något. Det har det gjort hela tiden. Jag vill att rabatten ska lysa mer och bli mer intressant.  Jag vill ha dit orange och mer varierade växtsätt och blomformer. Som från förra inlägget. Rosen på bilden, Louise Odier, har aldrig varit så fin och så stor som i år, men den är liksom lite för snygg för platsen. Blommorna är för runda och för eleganta. Jag skulle vilja ha en lite rufsigare med ungefär samma färg, t ex Therese Bugnet. Men Louise finns ju redan där och dessutom har jag fler plantor som kunde komma ner runtomkring i samma rabatt. Och så orange då. Jag har hittat en jättefin orange sommarviva, Primula florindae som skulle funka i framkanten och så Lonicera × brownii 'Dropmore Scarlet' och Astilbe (Arendsii-Gruppen) 'Gloria', som i förra inlägget. Jag måste prova och se. Men ska rosen bort?? Alla dessa lyxproblem…

Ny favorit

Rosa och orange ihop. Fluff och rufs ihop. Jag plockade ihop några perenner och klätterväxter på ett bord på Hansskogs plantsola där jag har praktik just nu. Det blev jättefint. Det rosa var lite mer rosa i verkligheten. Kolla noga och se att det orange går igen i astilbens stjälkar. Jag funderar på att plantera kombinationen ute i stugan.

Besatt av Picea omorica

I våras gjorde vi ett projekt utifrån C. Th. Sörensen, den danske trädgårdsarkitekten. Vi ritade förslag på en helt vanlig villaträdgård, där både hus och trädgård hade givna mått och några inslag vi inte kunde ändra på, bland  annat väderstreck, plank och häckar. Jag gjorde en hel massa snabba skisser utifrån en inspirationsbild och valde ut en av skisserna att jobba vidare med.

Inspirationsbilden. Jag fastnade för färgerna och växterna otippat nog. Jag brukar inte gilla björkar och granar.

Skissen jag valde ut. Jag provade en hel massa förslag, men de blev för mesiga. Jag ville ha två skogar, en björkskog och en granskog och med den placering de får här blir effekten maximal. Det kommer att bli väldigt mörkt och mysigt i grandungen och björkarna kommer att se luftiga och skira ut mot granarna.

Det blev finare med mer träd.
Skisserna blev en färglagd plan och en modell i Google SketchUp som jag ritade av snabbt för att visa hur trädgården skulle kunna se ut.

På planen syns det tydligare att det är vatten mellan granarna och björkarna.

Jag letade länge efter granar som får en fin form och som inte heller blir för höga. Efter mycket letande bestämde jag för att det kan vara Picea omorica, serbisk gran. De växer slankt och elegant och har vacker färg.

Björkar blir ju också rätt stora, men Betula papyrifera håller sig i skinnet lite i alla fall och har dessutom vackra stammar.  Som underplantering till björkarna kan man välja ullvide, blåbärstry, olika gräs och någon enstaka vildros, t ex någon pimpinellros eller dockros.  Lite mer färg kan man ha i rabatten närmast huset vid uteplatsen. Samma växter som under björkarna kompletteras med fler perenner och högre gräs.
Nu har det gått mer än ett halvår sedan vi gjorde uppgiften, men jag kan inte släppa tanken på en skog av serbisk gran. Idag var jag ute och fotade de jag kunde hitta i närheten där jag bor.

De på bilden har nog stått på platsen i mer än 20 år. Tänk en hel tät skog av dem. Jag funderar på att plantera så många jag får plats med nere vid bastun i stugan.

Är det någon som vågar testa?