Hejdå plastmattan!

Före:

Efter:

Det gamla golvet är slitet, visst, men ack så mycket charmigare än plastmattan. Vi ska nog inte ens måla det. I alla fall inte än och inte förrän vi vet vad vi ska göra åt resten av rummet. Jag röstar för att låta det vara som det är.

Ännu mer åkerbär!

Igår hittade vi en handfull åkerbär. Nu idag följde vi med min bror och plockade mer. Drygt två liter fick jag och Anders ihop tillsammans. Ingen av oss har någonsin plockat åkerbär på allvar så vi får vara nöjda med skörden. Efter en och en halv timme gav vi upp, men man kan ju komma tillbaka…

Plantagentabbe

Fotot är visserligen från i fredags och idag när vi var tillbaka var skylten borta och växterna omstuvade, men man undrar ju vad de egentligen vet om sina växter. Vad står det överst på skylten och vad är det för växter runtomkring?
Nerine är en  lökväxt från Sydafrika som ibland finns att köpa som snittblomma. Nerium oleander som de vill sälja till mig för 179 kronor är en buske från medelhavsområdet. Den enda likheten är att de ofta är rosa. Skärpning Plantagen!

Åkerbär!

Jippii! Imorgon blir det åkerbär till frukost. Inte många, men alldeles jämnmogna och bra. Inget bär går upp mot åkerbär. Vi hade inget att plocka i, men en handfull är gott det med. Tänk vad det är bra med kvällspromenad.

En salig blandning blommar mer

Sedan förra veckan har rosen Louise Odier slagit ut i rabatten på framsidan i stugan. Den har aldrig varit så fin som i år. Och inte har den några svampsjukdomar heller. Det kan jag nog tacka vintrarna här uppe i Västerbotten för. Att färgen skär sig något grymt mot den faluröda fasaden har jag valt att bortse ifrån. Jag hade ingen annanstans att plantera.

Ännu mera motljus

Vanlig trädgårdsiris kan vara fin även när den växter för skuggigt så den inte orkar blomma. I sommar ska vi röja sly och förhoppningsvis blir det en aning ljusare tills nästa år.

Gräslilja

Loppis kan vara bra ibland. I våras köpte jag en liten planta som jag inte visste vad det var. Den skulle få blå blommor. Jag köpte den för att den såg så underlig ut med sina smala grågröna blad, ungefär som en lökväxt, men det var det inte sa damen bakom bordet. Hon visste inte vad den hette. Jag planterade den i stugan och glömde bort den ända tills nu då jag såg den i blom. Den är alldeles fantastisk diskret och bedårande. Jag hoppas att den klarar vintern  och orkar växa sig ordentligt stor. Sisyrinchium montanum heter den. Gräslilja på svenska.