När jag satt och var sentimental nyss kollade jag igenom gamla foton från sommaren. Jag hade nästan glömt bort att vi var i Enköping och tittade på parker precis i början på september.
Det finns nog ingen stad i landet som har så många och välskötta parker som Enköping. Det är värt ett besök. Drömparken av Piet Oudolf är väl mest berömd, men jag var inte helt övertygad. Man har kostat på och satsat på en stor och pampig park av en av världens mest berömda trädgårdsarkitekter, men man har ingen tydlig plan för hur den ska utvecklas och bevaras. I alla fall ingen man berättar om. Vi fick en guidad visning av en av trädgårdsmästarna. Han berättade om skötseln och hur parken har förändrats under åren. När plantor har dött ut har man bytt dem, men det verkar ha skett lite slumpartat. Man har tagit det som verkat bra just för tillfället och sånt som redan finns och trivs i parken. Det gör att parken förändras utan tydligt mål och utan att Piet Oudolfs intentioner hålls levande. Tycker och tror jag.
Visst är det vackert, men vad är egentligen kvar av Piet Oudolfs park om ett antal år? Trädgård och växter förändras och byts, men sker det utan plan och tanke blir till slut inget kvar. Det vore som att sätta plåtfasad på Kungliga slottet eller eller måla Stadshuset rosa.
