Det var helt fantastiskt med ett helt fält av maskrosor. Mot järngrinden och vårgrönskan i träden blev det så romantiskt att man nästan svimmade. Grinden är Reino och Ingemars, men maskrosorna är någon annans.
Ett skummande vitt päronträd och en urgammal bok. Det ljusblå i vänstra nederkanten är tusentals förgätmigej. Allt är omringat av massor av rosenbuskar. Jag kan inte ens föreställa mig hur det ska se ut när det blommar.