Skedarosen

Att utvärdera en ros efter bara en en och en halv säsong ska jag inte ge mig in på, men det ser verkligen lovande ut för Skedarosen. Den ingår i varumärket Grönt Kulturarv som är ett resultat av POM:s (Programmet för odlad mångfald) insamlingar för att bevara den genetiska mångfalden hos odlade växter. Skedarosen har samlats in på flera platser i södra Sverige, bland annat i Skeda i Linköpings kommun, varifrån den fått sitt namn. I år har den visat sig från sin allra bästa sida här hos mig i zon 5. 

Blommorna är mörkt violetta och har sammetslyster. Färgen bleknar lite och förändras när blomman åldras, men alla stadier är vackra. Bladverket är friskt grönt och växtsättet är aningen vekt här hos mig, men plantan är ung. Den blir kanske stadigare med tiden. 

I år har den både vuxit till ordentligt och blommat rikt och länge. Den har blommat så mycket att det till och med räckt att göra buketter av den. I buketten finns också en till växt märkt med Grönt Kulturarv, höstfloxen 'Alma Jansson'. Förutom den hade jag pärleternell och röllekan 'Walther Funcke'. Mer om Skedarosen kan du läsa om här.

Det blir inte som man tänkt, men bra ändå

Förra hösten blev jag tillfrågad om jag ville göra en sommarblomsplantering i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Jag var inte sen att tacka ja. Under förra hösten tänkte jag, planerade och ritade. Det var spännande att långsamt se planteringen växa fram och få konturer både i huvudet och på papperet.

Det slutade med en fluffig och luftig plantering i mjuka färger med massor av gräs. I början av juni var jag nere i Göteborg och hjälpte till och planterade. Också det var väldigt roligt. Sedan kom sommaren. Eller den kom av sig helt kanske man ska säga.

Det är först nu i slutet av sommaren som planteringen tagit sig och börjat blomma ordentligt. Färgskalan är jag väldigt nöjd med. Jätteverbena, sommarljus och kungsljuset 'Southern Charm' ger en plantering i mjuka och dimmiga pastellfärger.

Jag kunde inte låta bli att tjuvfota några besökare som stod och läste informationsskylten som sitter vid planteringen. De läste så noga trots att texten blev lite väl lång. Den handlar om vägen till en färdig plantering. Agnetha Fältskog hjälpte mig på traven kan man säga...

Längs ena kanten finns en remsa med låga marktäckande bladväxter. Inte en blomma i sikte. Tanken är att de ska se ut lite som mossa och ge en kontrast till alla höga blommor. Den här remsan är det enda som blev riktigt som det var tänkt. Jag skyller på sommaren.

I all den här röran av växter skulle det också ha funnit en hel massa gräs. Tre olika sorter och nästan en tredjedel av planteringen skulle vara höga gräs, men de syns knappt till alls. När jag var där och fotade i förra veckan var de inte ens i närheten av att börja blomma. Det var väldigt synd för de hade nog gett mer luftighet och lätthet till planteringen. Det hade jag gillat, men det blev bra ändå.

Det har varit väldigt kul att göra en så stor plantering i en så välkänd och välskött anläggning som Trädgårdsföreningen. På det hela taget är jag väldigt glad och nöjd. Sommaren och vädret kan man inte göra så mycket åt.

Balkongsommar

Tiden går fort när man har roligt. Våren försvann i ett nafs. Nu har halva sommaren gått och farten avtagit en hel del. Det är inte lika mycket som ska göras och hinnas med längre. Det är skönt att sitta på balkongen. Vår balkong är verkligen inte stor, men det får ändå plats med en hel del växter förutom en sittplats för två, eller kanske tre, eller i nödfall fyra om man verkligen knör ihop sig.

Varje år har vi samma gamla lådor i plast som vi fyller med växter. Olika teman varje år. Temat är aldrig spikat i förväg utan improviseras fram när vi åker och handlar. Att planera mycket innan slutar nästan alltid i besvikelse över att det man helst vill ha inte finns. Jag gillar färgkrockar och i år hittade jag ljuslila Brachyscome multifida, gulgrön Heuchera och stålblå Festuca glauca. Höjden står vit Gaura lindheimeri för. Det blev skirt och färgglatt på samma gång.

Inifrån räcket syns inte lådorna så mycket, så jag fyller på med andra växter med lite samma färgtema. Jag har inget emot att trängas med växterna, hellre det än att inte ha några alls. Det kan nästan inte bli för mycket blommor på en balkong.

Triad

Husgeråd. Jag gillar husgeråd. Numera är det begär mer än behov som styr, för exakt hur många olika modeller av till exempel bestick kan man tänkas behöva?

Minst en till modell måste svaret bli.

I höstas fyndade jag de här snyggingarna på Pryl 1900 här i Umeå. Jag köpte dem osedda genom deras facebookgrupp. Det var inget att fundera på. De var ju så snygga, men de är inte så praktiska; de är för lätta och triangelformen gör att de inte ligger helt rätt i handen, men vad gör väl det? Hellre snyggt än praktiskt. Triad heter de och ska vara ritade av Sigvard Bernadotte.

Såhär ser de ut in action. Det gick fint att få i sig soppa med skedarna och de var dessutom fina ihop med Grill Gul från Gustavsberg.

Knivar, gafflar och skedar var det jag fick tag på i höstas. Nu har jag börjat kolla även efter andra delar. Nu håller jag ögonen öppna i alla loppislådor jag ser. Plötsligt händer det.

Julgransbestyr

I år är julgranen slankare än vanligt, men ändå gick det att få dit nästan lika mycket pynt som tidigare år. Det är en helt vanlig rödgran odlad någonstans i Skåne. Den såg ovanligt oodlad ut för att vara odlad. Väldigt bra.

 

I år har det inte blivit så många blogginlägg. Jag har haft fullt upp med annat, men nu i december har jag faktiskt gästbloggat på Nordiska Museets julblogg. Det var kul. Jag hittade två julgransbelysningar som jag nästan inte kunde låta bli att skriva om. Inläggen kan man hitta HÄR och HÄR.

 

                                           Jag önskar alla en riktigt

                                            GOD JUL

Tio herrar dukar bord med färg

Julen är i antågande. Vi är ute i stugan i Håknäs och eldar i spisen och försöker plugga duktigt, men för mig går det sådär. Det är mycket roligare att göra annat, till exempel titta i gamla exemplar av Femina från 1950-talet. Det här numret är visserligen från försommaren 1956, men håll med om att de flesta dukningarna skulle funka både till jul och till nyår eller till vilken annan högtid som helst.

Bildtexterna är också underhållande att läsa. Klicka så bilderna så går det något lättare att läsa dem.

I texterna hittar man massor av uppgifter om vilka som tillverkat och vilka som formgivit. Sånt gillar jag. En hel del av det som syns på bilderna passerar förbi när man är på loppis.

Det är idel kända (och numera okända) män som har dukat: Sven Lindberg, Pekka Langer, Sven Erik Skawonius, Folke Arström, Fred Wethje, Alf Kjellin, Einar Nerman, Stig Lindberg, Sven Engström och Evert Taube.

Det är bara att börja rota i skåpen och plocka fram godbitarna och börja duka. Du har säkert något från bilderna i just ditt köksskåp. Om inte så finns de att köpa på närmsta loppis.

Crocus speciosus ‘Oxonian’

De är tidigare än i fjol, nästan en hel månad tidigare. De är fler också. Det var väldigt oväntat. Jag hade räknat med att höstkrokus långsamt skulle tyna bort i den västerbottniska kylan. Det har det inte alls gjort turligt nog. Till skillnad från i fjol är jag rätt säker på att det är sorten ‘Oxonian’ jag har planterat just här.

 

De har också hunnit sig så pass stora i höst att om bara solen hade visat sig något lite, hade det orkat öppna sig. En blomma var till och med överblommad. Tänka sig. Den frös inte bort.

Ska de klara att komma tillbaka även nästa år? Det finns gott hopp.