Månadens favoritväxt: Höstkrokus

Förra månaden glömde jag bort månadens favoritväxt. Denna månad är jag ute i absolut sista sekunden. Och bilden är någon vecka gammal och man ser knappt att det är en höstkrokus, men för mig var det ett fantastisk ögonblick att se höstkrokus stå i knopp ute i stugan, så jag var tvungen att föreviga händelsen.

Tre små spetsiga knoppar stack upp ur jorden och var på väg att slå ut, men tyvärr hann jag aldrig se dem helt utslagna innan vi var tvungna att åka hem. Jag vet inte ens vilken höstkrokus det är. Jag har provat flera olika höstkrokusar under åren, men de har aldrig visat sig förrän i år. I all planteringsiver har jag glömt bort vad jag planterat naturligtvis. Det är därför man ska ha plantskyltar…

Nu gläds jag åt minnet av krokusarna, för de lär ha frusit bort vid det här laget, men jag hoppas att de kommer åter nästa höst.

Höstfärger

Snart är det över för i år, men än finns det fina höstfärger kvar. Jag kan nästan inte få nog av dem. Och en av av de allra bästa höstfärgerna har faktiskt en ros. Det finns visserligen andra rosor med vackra höstfärger, men Rosa (Rugosa-Gruppen) 'Örträsk' är det något särskilt med.

Den får en lysande gul höstfärg som håller länge. Och hela busken blir gulfärgad, inte bara vissa partier som hos andra rugosa-rosor. Det är nästan så att höstfärgerna är vackrare än blomningen.

Med Acer pseudosieboldianum ssp. takesimense är det likadant. Visst är den fin på sommaren, men det är under hösten som man verkligen förstår varför man köpte den. Hos mig är den nyplanterad sedan i våras, men jag hoppas och tror att vintern är snäll mot den så det blir höstfärger även nästa år.

Månadens favoritväxt: Geranium wlassovianum

Mongolisk näva, Geranium wlassovianum, är vacker hela säsongen, även när den inte blommar. I förra veckan var den översållad med små lysande blålila blommor och den har blommat länge.

Innan blomningen har den en prydlig kupol av vackra flikiga blad. När blomställningarna börjar bildas får den ett allt lösare utseende och blomstjälkarna börjar söka sig in bland andra växter en bra bit därifrån. Det är en jättebra vävarväxt med andra ord. Den blir ca 40 cm hög.

Bladen får vackra höstfärger också, vilket inte är helt vanligt bland perenner. Man kan skymta några gulnande blad i bilden.

Mina exemplar växer i skuggan av andra högre växter, men verkar inte alls må dåligt av det. Däremot skulle e behöva en lite mer framträdande plats, så de syns lite mer. Det är de värda.

Reseda

Om jag bara skulle plantera en enda växt för doftens skull i trädgården skulle det nog bli reseda. Hela växten är diskret och oansenlig, rent av ful, men doften är det inte många växter som kan konkurrera med.

Det är en kraftig, men ändå lätt doft. Den finns där när man går förbi och kommer mot en om vinden för den förbi. Det doftar som fruktkarameller. Vilken frukt kan jag inte säga, men det är ju svårt att säga med fruktkarameller också.

Jag direktsår den på våren som man gör med ringblommor. Ofta glömmer jag bort att gallra, men eftersom jag bara har dem för doftens skull brukar det inte göra så mycket. I år såddes de sent, men de hinner komma igång ändå. Däremot brukar reseda inte självså sig som ringblommor kan göra. Det är synd. Kanske borde jag prova att samla in fröna och spara. Det verkar finnas några olika namnsorter, men vad det är för skillnad mellan sorterna vet jag inte. Jag har bara testat sorten ‘Machet’.  Skriv upp den på inköpslistan redan nu. Du ångrar dig inte.

Dahlia ‘Baby Fonteneau’

Årets nya dahliafavorit är helt klart ‘Baby Fonteneau’. Visserligen var den sen i starten, den har inte blommat särskilt rikt och blommorna är en inte jättestora, men den sticker ändå ut som en av de vackraste. Det är blomfärgen och blomformen som gör det.

Färgen är svår att beskriva. Den rosa färgen är inte så stark, men har ändå en lyskraft som få andra har. Jag tror att de delvis beror på den svagt gula tonen mot kronbladens bas. Och blomformen är nästan helt perfekt med symetriskt placerade kronblad. Kronbladen som är lätt vikta och bågböjda bidrar till effekten. Den klassas som en semi-kaktus och blir en dryg meter hög.

‘Baby Fonteneau’ är inte helt lätt att få tag på. Jag köpte mina knölar på Nordiska trädgårdar i Svenska Dahliasällskapets monter i våras och The National Dahlia Collection verkar ha den i sitt sortiment.

Septembersmultron

Det här är nog den somrigaste hösten på länge. Det är varmt och soligt och regn har det inte varit mycket av. Ändå märks det att det är höst. Löven har börjat bli gula, nätterna är mörka igen och när solen går ner blir det kyligt på ett höstigt sätt. Inte kallt, men lite fuktigt.

Mina månadssmultron trotsar hösten. De blommar oförtrutet och ger en del bär fortfarande. Kanske till och med fler och bättre bär än tidigare i sommar. Plantorna är dessutom vackra att se på, täta och frodigt gröna. De har varit perfekta som marktäckare i sommar. Överlever de vintern hoppas jag att de blir det nästa sommar och höst också.

Snittstart

Det är skoj att köpa snittblommor och på hösten tycker jag att det är särskilt kul. Färgerna är mustigare och det brukar finnas fröställningar och gräs som aldrig annars går att få tag på. Som fröställningar av Crocosmia till exempel. Det är de där bågarna med små “ärtor” på i buketten. Det svenska namnet på Crocosmia är montbretia, vilket är det gamla latinska namnet. Förvirrande. Vanligtvis odlas de ju för blommornas skull, men frökapslarna är minst lika fina.

 

Höstens första köpta bukett kändes lite som buketter i gamla hårt kolorerade vykort man kan hitta på loppisar. Jag tror att det var nejlikorna som gjorde det. Det hade säkert blivit lika vykortslikt  med rosor.