Jag har lämnat Umeå för några dagars jobb i Västergötland och Östra Tunhem. Här är våren i full gång. Det blommar snödroppar, vintergäck, krokusar och snöklockor. Tibasten är på gång och i gräsmattan finns det redan några tusenskönor. Visst är det lite kyligt och blåsigt, men om man jobbar på håller man värmen rätt bra. Och så kallt kan det ju inte vara när till och med insekterna är vakna trots att vintergäcken inte riktigt orkar öppna sig.
Ser du flugan?
Det är obeskrivligt vackert i Östra Tunhem. Över helgen har jag varit där och jobbat, men också haft tid att bara gå runt och titta på allt vackert. Utsikten till exempel. Norr om huset ser man ut över odlingslandskapet och i horisonten skymtar Hornborgasjön. I kvällsljuset i söndags kväll var jag tvungen att få till en bild, men som nästan alltid är verkligheten så mycket bättre.
Det har också börjat blomma rosor i Tunhem. Bland de första att börja blomma är ‘Professor Fagerlind’. I fjol skrev jag om den här. I år är den vackrare än någonsin trots att den blivit nästan mosad av en fallande alm.
I en annan del av trädgården har en enkelblommande okänd pimpinellros börjat slå ut. Den är ljust ljust rosa och alldeles bedårande. Jag brukar gilla dubbla rosor bättre än enkla, men den här få mig nästan att ändra uppfattning.
Det fanns ett litet rotskott som var på väg ut i grusgången och det fick följa med hem. Det verkar gå vägen trots att det är fel tid att gräva upp rosor nu. De har väldigt känsliga rötter. Rotskottet slokade rejält när jag just hade krukat in det, men nu har det börjat räta på sig.
‘Professor Fagerlind’ har också fått följa med hem, fast redan förra året. Han mår efter omständigheterna bra, men har inte fått något permanent boende. Det kan vara ganska långa handläggningstider här i trädgården.
På precis rätt plats har Camassia leichtlinii 'Caerulea', mörk stjärnhyacint, hamnat. Den står i södra rabatten tillsammans med alla ‘Princess Irene’-tulpaner. Alldeles när ‘Princess Irene’ har gjort sitt börjar stjärnhyacinten slå ut. Alldeles perfekt tajming. Jag håller redan på att beställa fler stjärnhyacinter för plantering i höst.
Nu är jag alltså tillbaka hemma igen och redan ute i stugan. Hela eftermiddagen igår regnade det, men det var ett välbehövligt regn. Idag ska jag ägna mig åt plantering av dahlior, squash och pumpor. Om jag hinner ska jag skola perennsådder. De har fått vänta alldeles för länge nu.
Utanför grindarna i Östra Tunhem, men även inne i trädgården, finns det tusentals och åter tusentals maskrosbollar. Jag borde förfasas över dem, men gör det inte.
Varför kämpa emot när man vet att man aldrig kan vinna helt? Och de är ju fantastiskt vackra, både maskrosblommorna och fröställningarna. I år missade jag blomningen, men 2010 såg det ut såhär.
I veckan har jag varit nere i Falköping och Östra Tunhem och jobbat. I några dagar har vi vårstädat och gjort fint i rabatter och rosplanteringar, sått frön, krukat sticklingar och planterat idegransplantor. Det finns hur mycket att göra som helst, men det har ändå funnits tid till att gå runt och bara beundra det som redan kommit upp och börjat blomma trots att våren är sen.
Den här rosa vårstjärnan hade inte riktigt orkat slå ut, men den var fin i knopp med. Flera små grupper växer direkt i gräsmattan. Här under den 400-åriga boken breder mattor av olika lök- och knölväxter ut sig under våren. Det är vintergäck, nunneört, gulsippor, botaniska tulpaner, vårlök, snödroppar, blåsippor, vitsippor, blåstjärna och den här rosa vårstjärnan. Såhär kan det se ut när det blommar som mest. Det är som att komma till paradiset.
Bara en ynka bit därifrån växer dubbla röda blåsippor. Två stooora tuvor. Än har de inte orkat öppna sig riktigt, men knopparna är nästan lika vackra som de utslagna blommorna.
I häcken mot grusvägen växer fler röda sippor, men den här gången enkelblommande.
Jag glömde visst att det växer snökrokus i lökmattan också. Jag har säkert missat fler arter. Det är så mycket vackra växter i lökmattan att man knappt vet var man ska titta.
På framsidan av huset alldeles mot väggen slog tre små luktvioler ut i onsdags. Man nästan känner doften genom bilden.
Det har varit roliga dagar. Det är bara synd att våren inte kommit alls lika långt här uppe i Umeå. Men den är definitivt på väg.
I veckan har jag varit nere i Västergötland och hälsat på. Bland annat har jag varit i Östra Tunhem. Dit åker jag så ofta jag kan. Det är trivsamt och trevligt och stället är fantastiskt vackert. I vinter verkar det komma rimligt mycket snö här nere, men det ger en del problem också. Större problem med djur. I alla fall för Bergenian under snön på bilden. Den kan bli helt kaläten tills fram på våren.
Ett hönsnät på marken skyddar den effektivt. Det blir vackert också. Hönsnätet kan böjas i vindlingar allt efter tycke, smak och behov.
Det är fint att se på hur hönsnätets veck och böjar bildar mönster över snön.
