Som en påminnelse om att det faktiskt inte alltid är vinter blir det ett inlägg om en växt. Bilderna är tagna i slutet av oktober när tofsvivan, som den heter på svenska, blommade som bäst.
Tidigt i våras sådde jag fröna i krukor inomhus och väntade. De grodde snällt, men jag lyckades bara hålla liv i tre plantor. De skolades om och fick fortsätta växa till sig i varsin kruka. Så snart det var varmt nog härdade jag av dem och planterade ut. Under sommaren har de fortsatt att växa och så under hösten började det plötsligt komma knoppar!
Färgen på blommorna är verkligen speciell. Djupt och varmt blålila. De ska börja blomma under tidig höst har jag läst mig till. Mina började blomma under oktober. Det återstår att se hur de beter sig under nästa år. Om de nu klarar vintern förstås.
Jag hann aldrig plantera ut dem innan vintern kom, så de står kvar i sina småkrukor utomhus. Jag har hittat flera uppgifter om att de både är känsliga för vinterfukt och kortlivade. Klarar de inte vintern kommer jag definitivt att prova att så dem igen. Om de hinner blomma redan första året är det värt besväret. Blommorna är verkligen otroligt vackra.
6 kommentarer:
Jag gillar dom också sen så blommar de länge.
Ha en underbar dag!!
Visst är det en fin art av Primula - som jag är svag för överhuvudtaget.
Skall fakktisk ta och prova själv i år.
Många primulor är kortlivade, men väl värda att så om och om igen!
Ha en trevlig advent!/Anja
Fina!
Visst är det extra roligt med de plantor som blommar redan första året. Hoppas de klarar vintern också.
Ha en bra helg!
Tack för tipset! Då ska jag beställa frön. Jättefina blommor och så kul att den blommar på hösten!
Trevlig helg!
Ulrika
Jag blev glatt överraskad när den ville blomma, men det går det säkert att driva fram lite bättre plantor som blommar mer och tidigare.
Jag ska också beställa frön för säkerhets skull.
Vilka söta, dessa ska jag prova att så!
Tack för tipset / Ulrika
Skicka en kommentar