Ännu en ljusslinga och ännu ett barndomspynt. Det här är nog den ultimata ljusslingan. Många kommer säkert att skrika av fasa, men jag menar allvar. Det finns nog ingen vackrare ljusslinga. Lysande blommor med kronblad av transparent plast och en smakfull krans av glitter för att förhöja det hela. Harmoni och balans. Nästan.
Jag har för mig att jag såg den för första gången på pappershandeln i Hörnefors där jag växte upp. Jag ville, ville ha den. Och jag fick den också. Jag kan inte ha varit så gammal, kanske gick jag i lågstadiet. Vad som hände med den gamla slingan är för längesedan glömt, men troligtvis nötte jag sönder den till oigenkännlighet och den försvann nån gång, oklart när.
Så för ett tiotal år sedan var jag inne på Mattex antik här utanför Umeå och till min förvåning och stora lycka fanns den en likadan slinga till salu och det för ynka 20 kronor. Jag höll hårt i den förpackningen.
Sedan dess har den hängt med. Den får inte vara med varje år, men den följer med upp ur källaren varje år och den tänds åtminstone en gång innan den åker tillbaka ner i lådan. Det är lite kul hur de de på förpackningen ger tips på hur man kan använda slingan, men något jag inte förstår är hur man ska kunna hänga den över ett helt fönster. Sladdarna är på tok för korta för det. Det kan till och med behövas lite trixande för att kunna dekorera ett ris.
Det finns en större slinga med 16 eller 20 lampor också. Dyker den upp någon gång så slår jag till direkt!
3 kommentarer:
Så underbart att du lyckades få tag på en likadan som du hade som barn;) Själv är jag ingen älskare av färgade ljus, men förstår glädjen över att "återskapa" barndomskänslan:)) Ha det gott och hoppas att ni snart är friska/Monne
Den här ljuskedjan hade mamma fasttejpade i köksfönstret, på 70-talet och jag tror att jag hade den en tid åxå innan det vajsing med elen.
Hittade ett annat barndomsminne på en mässa: plasttomtar i toppig luva på rad så nu har de trevliga fönsterminnena fått sin värdiga ersättare.
Jag handskas så varsamt jag kan med den så att den inte ska gå sönder. Glitterkransen är väldigt ömtålig. Och jag har en känska av att min gamla också hade glappande el. Inte bra.
Jag tror inte att jag förändrats särskilt mycket sedan jag var liten. Om det glittrar, är färglatt och dessutom lyser, då gillar jag det. I alla fall om det handlar om julpynt. :-)
Skicka en kommentar