Att anisisop var en chansning, det visste jag när jag köpte den. Jag trodde inte att den skulle överleva första vintern. Det gjorde den inte heller. Inte där jag först planterade den, men jag hade varit förutseende och strött ut frön från moderplantorna lite överallt och året därpå dök det upp fröplantor lite här och var. Det börjar bli några år sedan jag först planterade den nu, men den kommer snällt tillbaka. Inte alltid på samma plats, men den stannar kvar och hinner utvecklas bra de flesta år.
Anisisop har ett aromatiskt bladverk, men jag ger mig inte in på att beskriva doften. Just den här sorten, ‘Golden Jubilee’ har en rätt speciell bladfärg. Den är nästan lysande gul, men bilden ovan gör den inte riktigt rättvisa. Verkligen är mycket bättre. Färgen på blommorna bidrar till att förstärka färgprakten, men det är bladfärgen jag gillar mest. Hos mig blir den 60 – 70 cm hög och börjar visa knoppar från mitten av juli.
Såhär ser knopparna ut på nära håll.
3 kommentarer:
Tänk vad smaken är olika:) För mig är den ett rent ogräs:) Sådde den för flera år sedan och gillade också färgen enormt men fy katten vad den frösådde sig;( Hade plantor precis överallt i rabatten:( Försökte redan året efter att utrota den från rabatten men jag tog bort fröplantor i flera år. Men snygg är/var den:)) Ha det gott/Monne
Den är ju ganska lätt att rensa bort å andra sidan, inte värre än digitalis eller andra vackra blommor som gärna får dyka upp här och där. :-)
Snygga färger, jag förstår att den är en favorit.
Trevlig helg!
Skicka en kommentar