Nu har hon äntligen börjat blomma favorit-Louise. Hon har hängt med ett bra tag och varje år blir jag lika glad.
I fjol sköt hon två toklånga skott som glädjande nog inte frös ned alls i vintras. Däremot såg det lite knäppt ut med två långa spröt som stack upp en meter över alla andra. Jag bestämde mig för att böja ner skotten för att framkalla blommande skott längs dess längd istället för att skära av dem.
Det fungerade verkligen och i år finns det massor av knoppar. Tyvärr har hon inte så starka “ben” som bär upp blommorna, trots att hon är uppkallad efter en balettdansös, så många blommor nickar och böjer sig under bladverket. Det förlåter jag henne för.De blommor som är för veka kan man klippa av och sätta i vas.
Jag har sett ‘Louise Odier’ helt kal och svårt angripen av svartfläckssjuka, bara blommorna satt kvar i topparna, men här hos mig har jag aldrig sett en enda fläck. Peppar peppar.
Det är inte bara i rabatten hon trivs. I fjol planterade jag henne tillsammans med sommarblommor i en kruka utanför hyreshuset där jag bor.
Som en extra bonus doftar hon fantastiskt!
2 kommentarer:
Så fint med daggkåpans färg emot Louise Odier.
LO är också en av mina favoriter. Både blomman och färgen är helt bedårande!
Min LO är spaljerad som klätterros på en östligt vänd vägg. Där är det bara litet förmiddagssol, sedan skugga. Det har passat damen bra, även om det i år har kommit ganska mycket svartfläck.
Att spaljera henne har jag inte tänkt på, men det är ju bra idé eftersom blommorna gärna nickar. Även om hon kanske inte blir så stor här upps kanske det är värt att testa. Tack för tipset!
Skicka en kommentar