En tur till Botan

När man är i Göteborg är det nästan ett måste att besöka Botaniska trädgården. Det finns alltid något intressant att titta på. Lördagens besök var inget undantag. Tvärtom.

Scilla mischtschenkoana, persisk blåstjärna, blommade vackert bland bruna löv i backen upp till växthusen. Det var riktigt efektfullt. Blommorna låg tätt mot marken, nästan som de frös.
Inne i växthusen blommade orkidéerna för fullt, men linsen på kameran immade igen, så det blev bara ett foto från orkidéavdelningen, Ada aurantiaca. Den vill ha hög luftfuktighet och svalt på vintern och är inte helt lätt att ha hemma på fönsterbrädan, men den är fin med sin lysande orange färg.

Annars tycker jag att det är lökväxterna som gör Botan värt ett besök den här tiden på året. Egentligen räcker inte ett besök. Lökväxterna avlöser varandra i snabb takt, så det gäller att passa på medan tid är.

Den här amaryllisen väckte stort habegär. Det gjorde också denna:

Det skulle vara kul att veta art- eller sortnamn på amaryllisarna, men det kunde jag inte förstå av etiketten. Det var synd.

Den här var däremot tydligt märkt med Lachenalia aloides 'Pearsonii'. På svenska heter Lachenalia aloides brokig papegojhyacint. Den kommer från Sydafrika och Kapprovinsen. Jag gillar lysande färger.

Veltheimia capensis var också effektfull i sin färgsättning med lysande rosa mot blågrönt bladverk.
Lite mindre känslig är nog denna:

Bergenia ciliata, strävbergenia, klarar sig utomhus i Sverige, men här växte den i växthusen. Bladen är inte alls lika stora och grova som hos Bergenia cordifolia, blommorna är snyggare och den har ett mycket nättare utseende tycker jag. Ska nog testas.

Den här gula snyggingen heter Gymnospermium albertii och kommer från Centralasiens bergstrakter. På Botan växer den i deras lökbäddar utomhus. Man undrar ju om den är svårodlad.

Det fanns en hel del fina krokusar som blommade. Jag fastnade för de strimmiga. I knopp är de väldigt fina. Den ovan heter Crocus biflorus ssp. adamii, blå bägarkrokus. Lättodlad påstås det.

Crocus reticulatus är också fin. Det skulle vara kul att se färgen inuti när den öppnar sig, men finast är den troligast såhär med nästan svarta och gula ränder.

Detta är Crocus x leonidii ‘Feathered Sulphur’. Historien om den finns här. Det dröjer innan krokusarna börjar synas i Umeå, men de är värda att vänta på.