Äntligen! Efter hur många år som helst har jag fått se den på riktigt! Jag lånade hennes bok Leva med trädgård och blev helt fascinerad av den. Det var i slutet av 80-talet och långt innan jag visste vem hon var och hur viktig hon varit för trädgårdsutvecklingen i Sverige. Nu fick jag äntligen se den. Det var stort.
Det har gått snart 13 år sedan hon dog. Huset har bytt ägare två gånger och en del har ändrats. Och trädgård är aldrig statisk. Saker händer hela tiden. I stort finns det mesta av Ullas trädgård kvar. Positivt är att trädgården 2008 blev byggnadsminnesmärkt. De nuvarande ägarna Christina Ekman Ljungström och Hans Ljungström har tagit på sig ett stort arbete, men de verkade glada och entusiastiska. Det skulle jag också vara. Tänk att få djupdyka och försöka ta reda på hur Ulla själv skulle ha resonerat när något obönhörligt måste ändras. T ex när träd åldras och dör. För en del har Ulla lämnat bra upplysningar genom sina böcker. Annat får man gissa sig till.
Överallt i trädgården finns vackra och intressanta detaljer inte minst i markbeläggningen. En del är gjorda av Signe Persson-Melin, annat är överblivet skräp från keramiktillverkning i Höganäs.
Var man än går i trädgården finns vackra utsikter. Man vandrar på smala gångar som leder en runt i hela trädgården. Runt hörnet väntar alltid något nytt spännande. Det växlar mellan ljus och skugga, öppet och slutet. Det är svårt att förstå att det är en alldeles vanlig liten villatomt man befinner sig i. Trädgården är inte stor alls.
Mot baksidan av huset slingrar en gång i ett hav av murgröna. Det finns inga blommande växter vad kan se förutom en klätterhortensia. Otroligt effektfullt och vackert.
Klippt buxbom ger tydlig form och stuns till trädgården. På de flesta ställen oregelbundna, men ända strama former. Här är det något sorts djur, höns kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar