Det var helt fantastiskt med ett helt fält av maskrosor. Mot järngrinden och vårgrönskan i träden blev det så romantiskt att man nästan svimmade. Grinden är Reino och Ingemars, men maskrosorna är någon annans.
Ett skummande vitt päronträd och en urgammal bok. Det ljusblå i vänstra nederkanten är tusentals förgätmigej. Allt är omringat av massor av rosenbuskar. Jag kan inte ens föreställa mig hur det ska se ut när det blommar.
2 kommentarer:
Herregud så vackert. Vilken tur du har som får uppleva allt det sköna! Sen måste jag få säga att dina inlägg håller väldigt hög klass. Har kikat in ibland men inte velat smutsa ner med min svada. Å andra sidan är gödsel livgivande.. blogg on!
Tack! Jag behöver lite beröm tror jag. :-) Kommentera på!
Skicka en kommentar