Det finns nog ingen stad i landet som har så många och välskötta parker som Enköping. Det är värt ett besök. Drömparken av Piet Oudolf är väl mest berömd, men jag var inte helt övertygad. Man har kostat på och satsat på en stor och pampig park av en av världens mest berömda trädgårdsarkitekter, men man har ingen tydlig plan för hur den ska utvecklas och bevaras. I alla fall ingen man berättar om. Vi fick en guidad visning av en av trädgårdsmästarna. Han berättade om skötseln och hur parken har förändrats under åren. När plantor har dött ut har man bytt dem, men det verkar ha skett lite slumpartat. Man har tagit det som verkat bra just för tillfället och sånt som redan finns och trivs i parken. Det gör att parken förändras utan tydligt mål och utan att Piet Oudolfs intentioner hålls levande. Tycker och tror jag.
Visst är det vackert, men vad är egentligen kvar av Piet Oudolfs park om ett antal år? Trädgård och växter förändras och byts, men sker det utan plan och tanke blir till slut inget kvar. Det vore som att sätta plåtfasad på Kungliga slottet eller eller måla Stadshuset rosa.
3 kommentarer:
Vackra bilder och smart text! - som vanligt, får man väl tillägga. Håller helt med i dina funderingar kring (trädgårds)design. Just det där med vikten av att ha en tydlig plan och hålla fast vid den för att inte vulgarisera (min tolkning). Ett gissel i mitt gebit eftersom "folk" kan tycka att bara man staplar "snyggheter" på varandra så har man gjort en bra design..och det man egentligen bara gjort är att man genererat ett vackert skal och glömt bort innehållet, så att säga.- och vackra, själlösa skal tröttnar man fort på! Jag minns inte vem, men i en intervju sa någon musiker att det var jätteviktigt med tråkiga partier i låtar, just för att de riktigt roliga/vackra/trevliga partierna skulle höras ordentligt.
Om alla vore vackra, skulle skönhet vara så märkvärdigt? ;)
Tack Dennis! Det är skoj att få kommentarer!
Jag håller med dig. Det är lika illa vilket område det rör sig om. Att ha en tanke om vad man gör med det vi har runtomkring oss är viktigt. Det handlar om någon slags respekt för verket oavsett om man gillar det eller inte. En trädård t ex kan ju vara så mycket mer än bara en samling vackra blommor.
Nåja, så farligt är det väl inte, men jag kan hålla med om att det är tråkigt att vissa växter har bytts ut sedan starten. Det gäller främst temyntorna, vilka det fanns säkert 4-5 sorter av i Drömparkens början. De gav väldigt fin karaktär och enorm blomrikedom i juli. Men de är lynniga, blommar fantastiskt ett år för att gå ut nästan helt ett annat. Dessutom får de ju lätt mjöldagg. Så nu är det nog bara en enda temynta kvar i Drömparken.
Skicka en kommentar